Helt vanligt kvällskaos

Jag fick idag frågan om jag inte någon gång skulle vilja slippa ifrån allt vad barn, tvätt, disk, läxor, skjutsande och vardagsliv heter.
Spontant svarade jag att jag troligtvis precis tvärtom skulle bli stressad av att inte ha en myllrande skara runt benen större delen av tiden.

Det känns lite som en sanning med modifikation just nu.
Min tålamodsgräns för detta dygn hanns både passera och överskridas med råge innan samtliga små-vilda-inte-fullt-så-glada hade landat på sina kuddar.

Ibland är det inte ett dyft glamoröst att läsa läxor med en, torka en annan i rumpan, dela ut förmaningar till den tredje och helst låta den fjärde få lite lugn och ro med sin huvudvärk mitt i detta kaos.
Jag har fortfarande inte riktigt fått kläm på hur kloning går till och även om mina troll är rätt bra på att vänta på sin tur, är det stundtals svårt att alltid prioritera precis rättvist.

Å andra sidan är de ohemult söta när de sover och imorgon är det faktiskt en ny dag!

Polisärende

För en tid sedan var jag på ett föräldramöte som enbart avhandlade barns internetanvändande.
Efter en intressant föreläsning om upphaussade risker för grooming och de allra senaste statistiskt säkerställda undersökningarna om barn och ungdomars internetanvändning, fick vi föräldrar vädra våra åsikter och farhågor.

Det mest signifikativa var nog hur överens vi föräldrar var om vikten av att lära våra barn ett sansat och vettigt hanterande av sociala medier och grundläggande vett- och etikettsregler.
Det som skrivs bakom en skärm ska lika gärna kunna sägas ansikte mot ansikte.
Kränkande beteende, fula påhopp och elaka kommentarer ska inte vara ok, bara för att någon gömmer sig bakom anonymitet och därigenom tror sig vara osårbar.

Mycket av mobbarproblematiken som dykt upp på nätet är tyvärr densamma som existerar på skolgårdar men med den skillnaden att det verkar vara enklare att häva ur sig vad som helst utan att besinna sig före knapptryckningarna som publicerar eländet i cyberrymden.
Att sudda ut en taskig kommentar på en papperslapp är betydligt enklare än att sanera efter sina utportionerade avtryck i webbens värld.

Av den anledningen har jag idag polisanmält en av de anonyma kommentarerna som förtalade - och namngav -  mina vänner!
Efter en blixtsnabb slagning bland mina besökande läsares IP-nummer, kunde jag konstatera att polisen gjort precis som utlovat - tagit sig en titt bland mina inlägg!

Exemplariskt bemötande från en tjänsteman, fjärran från anonymitetens jordkulor!

Kunskapsbanken växer

Det som inte dödar - härdar.
Så brukar det ju sägas, eller hur?
Just nu tillägnar jag mig en hiskelig massa nyttiga kunskaper jag inte tidigare besuttit, när det gäller IP-nummer, loggar och juridiska ansvarsområden!

Jag är tacksam och glad för de kontakter jag knutit under årens lopp, där andra med mer specialiserade kunskaper än mina, kan komma med  råd och dåd.
Som jag alltid sagt - vissa yrkesområden borde alltid finnas med i bekantskapskretsens innersta kärna; läkare, jurister, brandmän, rörmokare, elektriker, glasmästare, it-konsulter och annat bra-att-haigt-löst-folk.
Jag är glad för att ni finns - ingen nämnd, ingen glömd!

Järnridå

Vet ni, när det börjar dugga tätt mellan olika former av elaka påhopp i illa formulerade kommentarer och direkt ärekränkande och förtalsartade dito, då måste jag som skribent ta ansvar även för era formuleringar.

Trist - men tyvärr nödvändigt att jag stänger igen den fria möjligheten att kommentera precis som ni vill!

Alla har rätt till en åsikt men ingen har rätt att hänga ut någon annan hur som helst.

Tills vidare kommer jag ha kommentarsgranskningen inställd och i egenskap av bloggägare är det min skyldighet att välja vilka kommentarer jag släpper fram.
Anonyma kommentatorer, utan minsta lilla hänvisning till vilka de är, äger härmed inte rätt att upplåta sin stämma i min blogg.

Oavsett vad någon tror, tror sig veta, eller uppfattar som sanning, är det trots allt upp till nästa rättsliga instans att fälla dom - inte min eller någon annans personliga övertygelse.
Basta!

Att vända blad

Vilket liv i luckan det kan bli av en skriven text.
Mestadels ros men även en del ris har trillat ner över mig idag.
Bra!
Då lyckades jag beröra, vilket är precis det jag strävar efter att göra när jag skriver.

Märk väl - inte provocera, till det finns det redan en uppsjö av andra bloggare men att få läsare att tänka till, kanske hitta en ny infallsvinkel eller bara sätta ord på det andra redan tänkt, det är en drivkraft hos mig.
Kanske parat med en dos rättspatos också?
Hursomhaver - överklagan är inlämnad, fortsättning följer och jag är tämligen övertygad om att de mer välutbildade juristerna i Hovrätten kommer att fatta ett mer rättvist beslut än vad gårdagens lättmanipulerade nämndemän gjorde!

Nu tar vi helg och roar oss med storsanering av hemmet och skogen, i första fallet inför morgondagens födelsedagsmiddag, i andra fallet i jakt på kommande vinters vedförråd!

Orättvisor och "sunt förnuft"

Jag brukar tycka att det är rätt skönt att haft förmånen att födas och växa upp i en demokrati.
En rättsstat där människor har rätt att prövas, att alla ska betraktas som oskyldiga intill dom fallit.
Att bevisfrågan tas på allvar och vittnen kan dömas för mened om de med uppsåt förvränger sanningen eller ljuger.

Just därför är gårdagens dom i tingsrätten, där en man i 30-årsåldern dömdes för grov kvinnofridskränkning inget annat än ett rättshaveri!
Att målet ska överklagas är självklart och de enda som blivit klockrent rätt i frågan är tidningens rapportering av domslutet.

Hur kan jag då så bombastiskt dissa en hel rättegång?
Det är ju inte jag som är part i målet på något sätt.
Jag har inte suttit som en liten fluga på väggen i hemmet där den påstådda misshandeln ska ha ägt rum.
Jag var inte ens närvarande under rättegången, utan får bara förlita mig till hörsägen, rättegångsprotokoll, förundersökningar och återberättelser.

Kanske för att jag känner mannen som blivit dömd.
Kanske för att jag känner hela hans stora familj.
Eller för att jag har haft möjligheten att ta del av hela denna cirkus som ligger bakom.
Att jag fått förmånen att komma tillräckligt nära för att få vara med och "hålla handen" vid kontakter med socialtjänsten och inför rättegångsförhandlingar.
Kanske för att jag varit närvarande vid familjens högtider där det i efterhand påstås att målsäganden, dvs den slagna kvinnan, ska ha kunnat uppvisa brutala blåklockor och förfärliga blåmärken.

Antingen har hon varit en trollerikonstnär av rang med sina förmågor till att sminka över blånader och bulor eller så är jag blind, för några skador har jag inte kunnat upptäcka!?

Vanligtvis är det kvinnor som får fly för sina liv undan misshandlande män - men en man som blir anklagad för att ha misshandlat - han är dömd på förhand.
Tyvärr finns de här manipulativa kvinnorna i vårt samhälle.
De som för att söka egen vinning, anklagar en man för våldsamt beteende.
Vad de antagligen inte är medvetna om är att deras agerande förstör trovärdigheten hos andra, verkligt misshandlade kvinnor!

Jag vill inte påstå att jag sitter på hela sanningen, jag har som sagt inte bevakat paret dygnet runt i åratal men ställt bortom rimligt tvivel vore ändå att de som är satta att döma i slika mål, hade juristkompetens och inte bara var inkallade nämndemän som ska förlita sig till något "sunt förnuft".
Allt annat är en paradoxal orimlighet!

Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet

Strålande solsken, ystra barn, omflyttade hästar och en far-är-rar som hugger i skogen.
Dagens roligaste måste ändå vara att jag lyckats med konststycket att inspirera Sheriffen till att starta en egen blogg!
Just nu sitter gossen och filar på sitt första inlägg.
Det är ett extremt nyttigt sätt att öva sig i att skriva på om inte annat!