Orättvisor och "sunt förnuft"

Jag brukar tycka att det är rätt skönt att haft förmånen att födas och växa upp i en demokrati.
En rättsstat där människor har rätt att prövas, att alla ska betraktas som oskyldiga intill dom fallit.
Att bevisfrågan tas på allvar och vittnen kan dömas för mened om de med uppsåt förvränger sanningen eller ljuger.

Just därför är gårdagens dom i tingsrätten, där en man i 30-årsåldern dömdes för grov kvinnofridskränkning inget annat än ett rättshaveri!
Att målet ska överklagas är självklart och de enda som blivit klockrent rätt i frågan är tidningens rapportering av domslutet.

Hur kan jag då så bombastiskt dissa en hel rättegång?
Det är ju inte jag som är part i målet på något sätt.
Jag har inte suttit som en liten fluga på väggen i hemmet där den påstådda misshandeln ska ha ägt rum.
Jag var inte ens närvarande under rättegången, utan får bara förlita mig till hörsägen, rättegångsprotokoll, förundersökningar och återberättelser.

Kanske för att jag känner mannen som blivit dömd.
Kanske för att jag känner hela hans stora familj.
Eller för att jag har haft möjligheten att ta del av hela denna cirkus som ligger bakom.
Att jag fått förmånen att komma tillräckligt nära för att få vara med och "hålla handen" vid kontakter med socialtjänsten och inför rättegångsförhandlingar.
Kanske för att jag varit närvarande vid familjens högtider där det i efterhand påstås att målsäganden, dvs den slagna kvinnan, ska ha kunnat uppvisa brutala blåklockor och förfärliga blåmärken.

Antingen har hon varit en trollerikonstnär av rang med sina förmågor till att sminka över blånader och bulor eller så är jag blind, för några skador har jag inte kunnat upptäcka!?

Vanligtvis är det kvinnor som får fly för sina liv undan misshandlande män - men en man som blir anklagad för att ha misshandlat - han är dömd på förhand.
Tyvärr finns de här manipulativa kvinnorna i vårt samhälle.
De som för att söka egen vinning, anklagar en man för våldsamt beteende.
Vad de antagligen inte är medvetna om är att deras agerande förstör trovärdigheten hos andra, verkligt misshandlade kvinnor!

Jag vill inte påstå att jag sitter på hela sanningen, jag har som sagt inte bevakat paret dygnet runt i åratal men ställt bortom rimligt tvivel vore ändå att de som är satta att döma i slika mål, hade juristkompetens och inte bara var inkallade nämndemän som ska förlita sig till något "sunt förnuft".
Allt annat är en paradoxal orimlighet!