Semelsug

Jag hoppas att det är ett tillfriskningstecken, att jag är sugen på semla.
Tyvärr är det alldeles för långt till affären, far-är-rar är lika sängliggande som jag och febern fortsätter att hålla oss varma.

Alternativet att ställa mig och baka - det finns inte med på världskartan.

Bara lite ironisk

Dubbla stickade strumpbyxor, långt linne, stickad stor polotröja, ylleväst utanpå och två stora dubbelsängstäcken virade runt kroppen - och jag fryser fortfarande!
Det i ett rum som normalt får mig att vilja välkomna in de runtdrivande pingvinerna och isbjörnarna vintertid.

Men jag kan andas relativt gott och lungorna lät bra sa läkaren.
Inte kunde jag skryta med någon urusel sänka heller och febern hade jag fått ner till modesta 37.8 efter lite Alvedonknarkande.
Då ja.

Nu har de små-vilda-glada fått en näringsriktig och E621-befriad (!) måltid i form av äkta färdiglagade Billys Pan Pizza - en stor succé i ett hem som ratar alla former av färdiga rätter.
Själv festade jag loss på några glas vatten, mer värktabletter och några doser av luftrörsvidgande.

Hurra vad kul det är med vinterns ynklighet, influensor, förkylningar och hostattacker som tar oss till månen och tillbaka!



(Någon rökning är det definitivt inte tal om - jag har fortfarande ett imponerande förkylningsflås.)

Feberdimmor och danslektioner

Den här sturska, oövervinnerliga, snudd på odödliga stålkvinnan till Mångmamma är ynkligare än nidbilden av en förkyld man idag.

Min astma dansar hambo med mig och rosslingarna och hostan skulle kunna återuppväcka en hel kyrkogårds alla zombier.
Idag är det jag och Sheriffen som halvsitter nerbäddade i våra sängar och tycker riktigt synd om oss själva.
Om några timmar ska jag proppa mig full med Alvedon och trotsigt bege mig till vårdcentralen för att djupandas lite Betapred och få nytt recept på skojsiga meduciner.

Och jag som avskyr att erkänna mig sjuk!

Vila i frid, farbror.

Min pappas enda lillebror, läraren, jägaren, fågelfanatikern, naturvetaren, biologen - min farbror - dog idag.
Efter en tuff kamp mot helvetssjukdomen cancer, fick han se sig besegrad.
Eller kanske befriad?

Vi har egentligen aldrig haft någon särskilt nära kontakt men sedan pappa gick bort, har jag ändå hört av mig sporadiskt genom åren.
Ibland för att fråga om råd hur man håller en skadad fågelunge vid liv, ibland bara för att mota undan mitt dåliga samvete över att jag aldrig skickar julkort.
Det gjorde han nämligen.
Troget varje år, oavsett vart vi flyttat.

En gång i tiden kom han med en speciell present till mig.
På min 11-årsdag fick jag en vinflaskelampa han gjort själv.
Lite för hög, lite för vinglig, och lite för ostadig men jag hade den framme i massor med år på de platser jag bebott.

Min första tanke när jag fick dödsbudet var att jag genast måste plocka fram den där lampan igen och äntligen skaffa en passande skärm till den!
Givetvis har jag den kvar - någonstans i mina gömmor!

Peppdag

Vissa dagar är som seg sirap där allt som kan gå fel, verkligen går åt pipsvängen.
Andra dagar är som en kvillrande sensommardag med gräsdoft och fjärilsvingeslag i luften.
Igår var det segt.
Idag är det tvärtom.

Tänk så bra det kan bli med lite kärringfrukostbesök!

Bland nålar och trådrullar

Återkommer till cybervärlden när jag tråcklat loss mig från ylletröjorna.
Eller när de närmsta femton projekten/önskemålen/beställningarna är avklarade.

Det kan ta ett tag...

Mångmamma goes Gypsy

Visserligen är mitt dygn vanligtvis lite längre än alla andras men inte ens jag hinner klona mig mellan dator, symaskin och familj.
Därför fick Blogglandia klara sig utan mig i helgen.

Jag har baddat pannor och sytt i stort sett hela helgen.
Ja, när jag inte bevistat årsmöte i Missionskyrkan, eldat sopor, burit ved eller lagat mat.
Men mest sytt.

Sju ylletröjor, två kjolar och en stickad halsduk blev förvandlat till en kappa och jag är grymt nöjd.
Som min stora dotter skulle sagt: Den här ska jag ha när jag gifter mig!

Inspirationen kommer från Katwise men eftersom hennes "Elf coats" brukar sälja slut inom loppet av några futtiga minutrar och för att jag är sykunnig själv, valde jag att knåpa ihop en egen!
Rasande roligt i alla fall.