Min pappas enda lillebror, läraren, jägaren, fågelfanatikern, naturvetaren, biologen - min farbror - dog idag.
Efter en tuff kamp mot helvetssjukdomen cancer, fick han se sig besegrad.
Eller kanske befriad?
Vi har egentligen aldrig haft någon särskilt nära kontakt men sedan pappa gick bort, har jag ändå hört av mig sporadiskt genom åren.
Ibland för att fråga om råd hur man håller en skadad fågelunge vid liv, ibland bara för att mota undan mitt dåliga samvete över att jag aldrig skickar julkort.
Det gjorde han nämligen.
Troget varje år, oavsett vart vi flyttat.
En gång i tiden kom han med en speciell present till mig.
På min 11-årsdag fick jag en vinflaskelampa han gjort själv.
Lite för hög, lite för vinglig, och lite för ostadig men jag hade den framme i massor med år på de platser jag bebott.
Min första tanke när jag fick dödsbudet var att jag genast måste plocka fram den där lampan igen och äntligen skaffa en passande skärm till den!
Givetvis har jag den kvar - någonstans i mina gömmor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Beklagar och hoppas du hittar lampan... Kram
Kanske kommer lampan att lysa upp tillvaron lite extra hjärtligt med goda minnen av honom :) Kram ♥
Ja, så där är man... Klart du ska plocka fram lampan, då ler farbror säkert lite i mjugg...(Konstigt uttryck)
Skicka en kommentar