Dagen efter

Ibland är det skönt att ha fel.
Bam-Bam lät bli med att kissa i min säng, sovmorgon fick jag också - längre än bara till klockan åtta.
Småttingarna rumlar fortfarande runt i pyjamas och det känns helt ok att det regnar idag.

Studenterna har börjat röra-på-sig med, jag har nog hört att duschen fått göra tjänst men än så länge har de inte visat sig vid något frukostbord.
Eftersom storsonen börjar sitt nya liv som vuxen på måndag med heltidsjobb, tänker jag inte grymta över sena morgonvanor en endaste dag!

Nu är det bara en vecka kvar av fulltecknad och dubbelbokad kalender, sedan börjar ett långt lov.

Nattugglan är nöjd, mätt och belåten!

Jag överlevde, kom ihåg baugetterna, såg till att ballongerna och träden vid ingången var på plats, struntade i att mangla damastduken men blingade bordet med blommor, fixade rosor att hänga runt halsen på både sonen och extradotter P, fick träffa hennes familj för första gången, kindpussades, jublade, rann bort i hettan och trängseln, hann hem med fyra barn i förväg och laddade fram silverbricka med välkomstskål i trädgården, plockade fram "det sista" i matväg och hann bli löjligt hungrig innan studenten äntligen kom hem efter sin skräniga traktorflaksfärd.

Fröken Majblomma åt sig mätt på gurka och nötter, Bam-Bam borde kissa ner en säng inatt efter sitt alltför vidlyftiga cider/läskintag - tyvärr blir det nog min, eftersom han sov där senast för en timme sedan i alla fall - strax innan jag åkte in till stan för att hämta hem sonen och extradottern igen efter studenternas gemensamma firande i hyrd lokal under kvällen.
Pysselkungen och Sheriffen stöp som två klubbade oxar framåt halv tio och kommer vara svårväckta imorgon.

Vädret gick från tropikvärme till åskknallar med tillhörande störtskurar under seneftermiddagen men regnet behövs verkligen så jag tänker inte gnälla om det.
Dessutom var jag lite återvinnings-och-miljövänlig som inte högg ner två lagom-stora-björkar-att-ha-vid-entré, utan nyttjade mina krukodlade träd istället.
En björk och ett körsbärsträd!

Nu är jag lite matt i pälsen!
I vanliga fall brukar mina nattliga inlägg vara skrivna i förväg och ha förinställd publiceringstid men just inatt sitter jag här i realtid.
Lite uppskruvad, en anings tempo i kroppen efter den sena bilturen på 9 mil och framförallt mycket nöjd med att dagen blev så lyckad som den borde bli.

Nästan hela skocken är samlad under mitt tak också, det gillar en Alfahona som jag!

Imorgon - då är mina tre yngsta lediga och jag tänker med varm hand överlåta åt far-är-rar att rådda morgonbestyren med Sheriffen.
Själv tänker jag hålla mig krampaktigt fast i täcket och ta sovmorgon.
I alla fall till strax efter 8...

God natt - eller kanske snarare; God morgon!
Och, tusen tack för alla glada grattistillrop jag och sonen fått!

Världens bästa Freundin!

Jaja, jag vet att jag sagt att jag ska hålla mig härifrån på grund av tidsbrist men en speedad mångmamma blir så glad av gulliga sms att jag inte kan låta bli att dela med mig!

Imorgon blir jag bjuden på frukost hos bästa Freundin - dagen kan knappast börja bättre!
Tack!

Resten av dagen kommer bara att flyta på, om jag nu kommer ihåg baugetterna...:)

Sommaravslutningsochstudenttidshets...

Hörrni - jag har en gnutta dåligt samvete för att jag inte hinner med er.
Inte har jag grävt fram någon kandidat till denna veckas kvinnliga blogg heller men tiden är knapp och barnen ymnigt förekommande.

Imorgon ska jag se storsonen, med vita mössan käckt på svaj, komma utrusandes för sista gången ur skolan.
Självklart ska han firas med mottagning, hyggligt sanerat hem och relativt välsnutna småsyskon.
Samtidigt som jag river sallad, kör jag förtioelva tvättar, jagar runt med snabeldraken, hutar åt kvällspigga små rackare, repeterar logistikschema i huvudet och vet med mig att jag kommer glömma att köpa baugetter imorgon!

Om jag överlever morgondagen, har jag ännu en vecka kvar av avslutningar, sommarfester och packade fikakorgar innan sommarlovet tar vid.
Fram till dess har jag inga sysselsättningsproblem alls, bara något för få timmar.

Hoppas ni har överseende med ett något magert kommenterande hos er, jag läser det jag hinner och återkommer till blogg, mejlbesvarande och cybervärlden när livet varvat ner något.

Kram på er!

Ett ögonblicks verk

Det här är bara förfärligt.

I vanliga fall anser jag att det är en omöjlighet, vare sig för föräldrar eller annan person, att ha ständig uppsikt över en treåring - dygnet runt.
Därför är domen rättvis.

Samtidigt förstår jag pappans behov av en syndabock, att någon tar ansvar för den ohyggliga tragedi som drabbat familjen i första hand men även det lilla samhälle där de bor.
Personalen på förskolan har ett enormt ansvar, det får bara inte inträffa dödsolyckor där.
De ska ha kontinuerlig uppsikt över barnen, det är deras jobb!

Det jag kan förvånas över, är att Martin hade en hockeyhjälm på sig?!
Varför?
Han klättrade ju uppenbarligen i och vid trädet, redan innan förskoleläraren gick för att hämta posten.
Och varför skulle han ha hjälm på sig när de lekte i snön?
I en isig kana, med många andra barn på hårda kälkar eller snowracers - ja det kan jag förstå men i ett sådant sammanhang lämnar man som vuxen inte ungarna utan uppsikt!
Men när de står och hoppar vid ett träd!?

Även om det sägs vara lag på att alla upp till 15-årsålder ska bära cykelhjälm när de cyklar, är jag mer rädd för vad som kan hända om barnet kliver av sin två- eller trehjuling med hjälmen på och börjar leka utan att ta av sig hjälmen än om de kavar fram och tillbaka utan hjälm från början.
För ute i någon trafik att tala om - där är inte mina barn ändå innan de kan båda ta på och av sin hjälmar själva!

Så länge det inte är ett säkerhetsspänne på - som jag ändå inte skulle våga lita på - är det samma sak med cykel- som hockeyhjälmar.
Uppsikt krävs eftersom även skyddsutrustning kan vara farlig om den används felaktigt.

Olyckor händer, vi kan inte och ska inte slipa av alla vassa kanter och farliga hörn för våra barn, då lär de sig aldrig att hantera risker och faror.
Men det här, det inte bara en enorm katastrof - det är urbota aningslöst och dumt också!

Och just därför tycker jag att pappan gör rätt i att överklaga domen!

Jag gillar verkligen inte tokhetta!

Såhär på tisdags eftermiddagen efter en långhelg tillsammans med hela familjen, där mina två yngsta varit lediga idag med, är jag komplett sopslut.
Värmen gör inte saken ett dyft bättre.

Imorgon ska jag njuta av en lugn och sansad vuxenfika efter avlämning av samtliga små huliganbarn, prestera mer än halvtänkta tankar och kanske även formulera några ord som har ett sammanhang, mål och mening.

Till dess ska jag drömma om en solosemester på Svalbard...

Semesterlunk och städovilja

Ännu en sen kväll när barnen mest for runt som yra höns istället för att städa upp efter sig.
Att leva livet ute, klängandes i träd och galopperandes över gräsytorna är ju mycket roligare än att sanera sina rum.
Lika klockren än min reaktion på deras ohörsamhet - stora stygga pappkassen kom fram!

Jodå, jag släpper alla pedagogiska formuleringar vid trettioelfte tillsägelsen om att hålla koll på sina egna saker och inte bära runt de i hela huset - och sedan släppa eländet rätt ner på golvet och lämna det där.

Ska jag nu plocka, behöver jag ju bara plocka upp det en gång.

Tyvärr är de smås reaktion lika klockren den, varje gång.
Genast börjar de vädra allvarsluft och ger sig i kast med att skyffla prylar omkring sig som besatta.
Tröttsamt att behöva skärpa tonen och sammanbitet börja stuva undan deras saker bara.
Varje kväll!

Annars kör vi fortfarande på semesterliv nattetid i stugan, fröken Majblomma stupade dock i sin egen säng, i stora huset efter förrättat städvärv, så henne ska jag vackla iväg och bära hit.
Sen.
När killarna hamnat på sina kuddar!
Vilket förhoppningsvis sker strax innan jag själv landar i horisontalläge!?