lördag 13 juni 2009

Tokbryt x för stort!

Bakslaget jag väntat på kom idag!
Började med friskt humör städa i ena änden av övervåningen bara för att avbrytas av liten herre som oupphörligen drog ur sladden till dammsugaren samt större herre som berättar att liten syster dekorerat väggar och dörrar med blyerts i andra änden av övervåningen.

Tokbryt är bara en mild västanfläkt som beskrivning!

Mitt verbala utbrott stod inte på något vis i proportioner till utförda handlingar!

Ren och skär tur (plus en hel del sinnesnärvaro kallad sista spärren) gjorde att bara saker och inte barn for som vantar genom luften.
Samtliga små blev blixtsnabbt förvisade till "utelek" och en trekvarts vansinnesutbrottande senare var jag lika urvriden som den disktrasa jag använt för att sanera med.

Dagens datum samt innebörd; Makes älskade bortgångna mormors namnsdag, liten sons 21 månadersdag samt 5 veckor sen senaste-bebisen-inte-blev!

Undrar hur det påverkar..

fredag 12 juni 2009

Första gången...

Spännande det här med nya färdigheter.
Samma sak som allt man gjort/gör för första gången.
Själv har jag roat mig med en timmes chattande med en ny kompis jag aldrig träffat.
Nätbekant med andra ord!

Finns likheter som gjort att vi hittat varandra, ålder, ursprung, familjesituation, flyttar osv.
Kan bli en intressant bekantskap.

Andra saker man gör/gjort för första gången är också på tapeten.
Alla dessa vilsesimmade förstagångsföräldrar!

Har jag också varit så där?
Förstagångsförälder kan jag gå med på - men denna osäkerhet?
Väl förberedda, väl pålästa, genomgångna kurser, informerade till max.
Ändå helt oförberedda på vad som verkligen händer!

Alla förståsigpåare som kommer med "goda råd" gör ju att man måste vara stark som människa och verkligen lita på sin magkänsla för vad som är rimligt, rätt och riktigt.
Har inget minne av att det var så när jag blev mamma första gången!?

Antagligen hänger det ihop med vem jag är som person.
Dels hade jag sett barn tidigare, dels är jag stark och lurar alla andra att tro att jag är det också!
Ingen som kom med alltför många råd om jag inte bad om det.
Det gjorde jag inte heller.

Intuition, mina vänner.
Det kommer man långt med men det krävs att man har ett hum om vad man faktiskt tror i grunden om tingens tillvaro.
Kanske inte alltid så lätt?
Vad vet jag egentligen?

Ibland undrar jag om jag inte borde göra en "Anna Wahlgren"!?
Skriva en bästsäljande barnbibel som sen gör att jag blir bespottad in till tidens ände...
Alla råd som ges kan alltid användas emot dig, glöm inte det!

Lev som du lär, får bli kvällens avslut!

Regn och bensin

Näste man till rakning idag.
Bara ett barn kvar i skolan i början av nästa vecka, sen får även vi sommarlov.
Hoppas på lite väder som påminner om idealbilden av detsamma bara.
Här vräker regnet ner och jag vet faktiskt inte vem som uppskattar denna nederbörd.
Bönderna?
Regnklädesförsäljarna?
Maskarna?

Tog en tur in till den lokale mackägaren efter förrättat värv, dvs avstjälpning av barn vid skola, han var i stort behov av uppmuntran!
Efter åratal av planering, remissvar, omförhandlingar och överklaganden har kommunen till sist beslutat att starta ombyggnationen av vägarna här i samhället.
Centrumförnyelse, som det så fint kallas!

Problemet är bara att ingen i "byn" visste när, om och var det skulle börjas.
Genomfartsleden är avspärrad, bussarna får trängas på smala villagator, skyltningen är undermålig, turistströmmen uteblir och förlusterna får de hårt pressade lokala näringsidkarna ta.

Jag klagar inte!
På sikt kommer det att bli ett lyft för "byn", det enda man kan ha synpunkter på är möjligen vald tidpunkt!?
Som överallt annars kommer allt avstanna under svensk industrisemester för att ta omtag i augusti.
Jättebra tajming inte!

Men vår mackägare deppar, förlusterna på utebliven försäljning av redan hutlöst dyrt bränsle får honom på knä.

Själv önskar jag mig lite mindre regn, billigare bensin och glada sommarlovslediga barn!

torsdag 11 juni 2009

Somebody´s Watching me!

Facebook är ett märkligt tillhåll!
"Alla" finns där, vänner, ovänner och folk du glömt bort.
Alla kan se allt, info är tillgängligt för vem som helst (nästan), konstiga och ibland roliga sk quizz skickas runt, även blommor, kramar, nallar och en massa annat jag inte upptäckt än far runt mellan medlemmarna.

Vissa är roliga att hitta kontakt med igen på lagom långt avstånd, andra smyger jag bara på.
Märkligast av allt är nog alla de som inte finns på Fb.
Precis som jag var, är de kanske fortfarande skeptiska?
Tidsbrist?
Bättre saker för sig?
FRA-lagen som spökar?

Orwell, here we comes...

Sista rycket..

Med 4 barn i olika skolor, inklusive en på förskola, är det många tider att hålla reda på.
Tur att de två yngsta än så länge är hemma och dräller för jämnan.

Avslutningar avlöser varandra, en ska ha terminens sista utvecklingsamtal, åter en annan har inga fler lektioner men en avslutning i kyrkan kvar.
Vuxen dotter med studenten i ryggen har andra kompisars studentdagar att bevista samt ett delprov kvar att göra före total frisläppning från skolan.

Extrakläder ska hem, arbeten släpas kors och tvärs, extrafika och utflykter.
Känns också att sommarlovet hägrar, alla är tröttare och mer lättirriterade på morgnarna.
Själv längtar jag efter sovmorgon!

Nästa vecka, då ska jag vägra gå ur sängen ända till klockan åtta.
Iallafall EN morgon!

onsdag 10 juni 2009

Piller-trillar-tant!

Känner att det börjar dra ihop sig.
Dags att ringa ett tråkigt men viktigt samtal snart.
När mitt humör dalar kraftigt, tålamodet tryter och orken ebbar ut alldeles för snabbt - då vet jag vad klockan är slagen.
Atenelol!
En betablockerare som genast får mig och min familjs liv att bli bättre, gladare och mer energiskt igen.

Den lilla petitessen att jag antagligen fortfarande ligger på urlågt Hb efter en del tappat blod, nja, det har nog inte så stor betydelse i sammanhanget.

Humöret borde vara bättre, inget snack om saken, dags att gå in för operation "sänka blodtrycket".

Liten kompis på besök!

Ibland undrar jag om jag glömt allt från fornstora dagar?
Jag menar, jag har faktiskt haft barn som gått i skolan och haft kompisar med sig hem förr.
Att det måste bli sådant liv!!!
Det är ju sällan det gästande barnet om låter mest!

Mina däremot!
Attans vilket liv de för.
Verkar som om de aldrig sett ett annat barn i lagom storlek förut.
Lite slagsmål om gästens gunst, lite toktjut, lite retandes av syskon, lite "stajlande".
Allt ingår!

Nästa gång det ska lekas efter skolan ska jag med glädje låta någon annans förälder ta eftermiddagskaoset...