Nedisning

Jag inser att den här bloggen börjar föra en allvarligt borttynande tillvaro numera.
Ändå känns det inte riktigt som om jag har tid för den på samma sätt som förr.
Eller lust?

Livet rasslar på med samma tempo som tidigare om inte i högre emellanåt.
Bara som ett exempel kan nämnas att trots årets och vintersäsongens hittills kallaste dag, har jag vistats ute större delen av dagen idag.
I och för sig inte helt frivilligt!

Vissa fyrbeningar (tanterna) hade banat sig väg tvärs genom det stängsel som delar av hagarna, så vissa andra (buskillarna) hade följt efter för att göra flocken komplett.
Alltså fick jag brottas med frusna elrep och kärvande staketstolpar direkt efter morgonens nödtorftiga sanering av hemmet.

Samtidigt som jag muttrade lagom mycket över självsvåldiga hästar.

Nytt foder behövdes dessutom och då kom nästa glada överraskning - bilens dörrar var totalt och stenhårt fastfrusna!
Varmvatten i flaskor fick hållas mot stenhårda gummilister och så fort förardörren gick att slita upp med våld och nyckeln vridits om, gick jag till angrepp mot igenisade rutor (insidan) och övriga fastfrusna dörrar.

Så småningom gav jag upp försöken med bakluckan, kallade in en lycklig Gunnarhund och lät honom sätta sig fram - dock ej på förarplatsen.
Baksätet behövdes ju till fodersäcken, nu när jag inte kunde placera vare sig hund eller foder i skuffen.
Väl hemma igen var det dags att utfodra djur, sätta mat på spisen och välkomna tre av fyra skolbarn.

Kvällen fortsatte i samma glada tempo.
Samtliga läxor för veckan harvades igenom och jag behövde bara bli lite osams med Sheriffen.
Vi var inte helt överens om terminologin!
Han ville kalla det för 'x- och y-faktorn', jag hävdade att vi pratade om 'x- och y-axeln'.
Koordinaterna hamnade till sist på rätt ställen iallafall.

Medan de två äldre räknade matte och övade engelska och spanska glosor,  tumlade de andra två runt ute i den bistra kylan med en osedvanligt lycklig hund.
Att de beväpnade sig med ficklampor får nog anses som charmigt med tanke på avsaknaden av gatubelysning i vår del av världen.

Och som vanligt så här i början av den nya terminen, har ingen i klanen Mångmamma vett att gå och lägga sig i tid så imorgon kommer alla vara ännu lite mer svårväckta än de var imorse.
Framåt vårdagjämningen brukar det å andra sidan jämna ut sig.