Höstlovet rasslade till och var över nästan innan det hann börja.
Syster med döttrar fladdrade in med den självklarheten som bara väldigt självskrivna nära kan göra.
Stormen Simone drog förbi och efterlämnade nästan 100 fällda träd i skogen och ett trasigt telefonnät efter sig.
Fortfarande vill vårt internet inte fungera och bloggtystnaden är högst ofrivillig.
Tyvärr är det så löjligt bökigt att författa texter på fjantofånen så jag har hittills låtit bli.
Men annars är det rätt bra i stugan, både med axeln, pillerknaprandet, barnen och djuren.
Tjing!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så skönt att axlen börjar kännas bättre! Tiden rusar verkligen iväg, läste i en annan blogg att det är 3 v till första advent! Ha en fin helg!
Nej på nån fjantofån går det inte skriva... Låter bra dock att ni mår bra! :)
Ha en bra helg!
Kram Ann-Louise
Härligt att få ett livtecken från dig och härligt att det verkar gå åt rätt håll med axeln.
Misstänkte att Simone slagit ut för fullt hos er.
Tusen kramar...
Gott med ett tecken från dig! Har hört att det är bra att vara utan internet ibland - även om det är ofrivlligt! Kram!
Skicka en kommentar