onsdag 5 juni 2013

När minnen får liv av Malin K Eriksson

Ibland kommer förutfattade meningar och åsikter på skam.
Varje gång det inträffar blir jag alltid lika positivt överraskad och glad för att jag haft fel - för så gott som alltid är det jag som lagt ribban lägre än vad jag borde gjort.

Senast nu när jag fick möjligheten att läsa ännu en debutants roman där jag inte hade haft särskilt stora förhoppningar om att intrigen skulle väcka mitt intresse.
Igenkännande eller total verklighetsflykt brukar annars vara min måttstock på en 'god bok'.
Här blev det en inblick i en helt främmande värld och då är handlingen inte förlagd till någon exotisk plats utan tvärtom någonstans precis mitt ibland oss, fast inom en människa vars livsöde skiljer sig så fundamentalt från mitt!

När minnen får liv, av Malin K Eriksson är en udda debut, så till vida att den utspelar sig främst i en gravt fysiskt funktionsnedsatt kvinnas huvud.
Efter en tragisk bilolycka, finner sig huvudpersonen Grace tvingad till ett liv i rullstol med dygnet-runt-hjälp av sina assistenter, eller medhjälpare, som hon kallar dem för.
Att hon ens överlevt och befinner sig i en egen lägenhet är snudd på ett mirakel.
När först en hemlös hund och strax därefter en nyanställd medhjälpare kommer in i hennes inrutade och trista liv, börjar gamla minnen bearbetas och den inre resa Grace gör mentalt, är både häpnadsväckande och absolut nödvändig.

Det här är en bok om mänskliga tillkortakommanden, kroppsliga begränsningar, bitterhet och hat men också en historia som har ett ljus i tunneln.
Vänskap och tillit, envishet och vilja är allas våra drivkrafter - om vi bara vågar.


Läs den!







2 kommentarer:

Ezter sa...

Den låter bra!

Mångmamma sa...

Ezter: Den är bra!