Nu när jag slutat känna mig döende, kunde jag äntligen prata med någon som är lite mer akutdöende på riktigt, mamma.
Hennes tumörer har i godan ro fortsatt att växa på sig, trots tre omgångar med cytostatika för att kanske, kanske bromsa något.
De hade de inte, tvärtom.
Nu är det antingen "lägg ner" eller eventuellt en grisbrutal/snordyr/illamåendeframkallande/hårtappar/sjukhusinläggning/droppkur som gäller.
Kanske?
Jag tycker vi ska ses snart, för snart varar inte så länge!
Kan inte Muhammed komma till berget, lovar jag att det här berget hotar med att komma till Muhammed!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja berget får väl ta sig den här gången då. Inget möte man vill missa precis! Kram!
Kram Eva och kram Evas mamma - jag tänker på er och det som ligger framför er! Önskar livet vore snällare ibland...
Jag kan hjälpa till och putta på där bak.
Jeanett är inte klok i huvet hon är ju över sexsuell om man har läst henne länge
Som du märker är du inte välkommen om du inte håller med jeanette ingen ska säga annorlunda tycka påannat sätt säga att hon skrivit nåt fel.
Med tanke på Jeanettes uttalande så kan jag bara referera till William Shakespeare: "Månen har sin gång oaktat hundarnas ylande".
Anonym; Jag vet inte om du är en eller om ni är två olika anonyma men jag föredrar att ha ett namn eller en identitet att konversera med på nätet.
Och andra bloggerskors förehavanden diskuterar jag på deras bloggar - med mitt namn öppet!
Här är du/ni välkommen att kommentera mina texter.
Skicka en kommentar