Back to basic

Nu var det några år sedan jag såg något avsnitt av 'Farmen'.
Ändå är konceptet, som jag minns det, rätt charmigt.
Att släppa loss en samling människor med begränsad erfarenhet av lantliv i en håla där de får jobba aktivt för överlevnaden på samma sätt som människor gjort i århundraden, väcker ändå en del funderingar över vårt nuvarande relativt behagliga och stundtals konstlade liv.

Jo, konstlade!
Att knö in massvis med människor i höga hus, fjärran från naturen, långt ifrån de naturliga jaktmarkerna, där maten växer i plasttråg i kyldisken på Ica, det är faktiskt rätt konstlat.
Kanske är det inte så konstigt att jag - som uppvuxen i utkanten av storstaden - alltid hyst en längtan tillbaka till ett romantiserat ursprung?

Visst, det finns enklare och mer bekväma sätt att framleva sina dagar på, än på en gård där värmen kommer från den egna skogen.
Inbegripet en ohemul massa egen arbetsinsats för att få värmen där den bör vara.
Mitt stundtals ynkliga gnällande om vedsläpande hit och dit är faktiskt rätt tröttsamt i sammanhanget med tanke på den arbetsinsats som krävs innan veden ens kan staplas eller börja släpas.
Ändå är det befriande att faktiskt ha tillägnat mig lite halvtaskig koll på var maten egentligen kommer ifrån, vilket jag ser som en av de största fördelarna.

Innan jag landade på en egen gård, hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle bli en sådan där driftig kvinna som kunde odla lamm och avla potatis.
Ej heller en sådan som stoiskt kunde vara med om tuppnackning.
Pumpstrippning på asfalterade gator och nattklubbshäng var mer min melodi.
Då.

Men poängen här är att ju mer vi fjärmar oss från vårt ursprung, desto mer konstlat blir livet.
Stadsbor - lite föraktfullt uttryckt - har djur de förmänskligar in absurdum.
Det är ett evigt daltande, puttinuttande och rosettknytande på alltifrån kaniner till minigrisar.

På landet är det betydligt mer rakt på sak - djur är i första hand mat!
Eller nyttodjur.
Eller kanske till och med skadedjur så som vildsvin, vilket i och för sig också kan betyda att de blir mat!

Jag har varit med om slakt av mitt allra första egenodlade lamm.
Jag finstyckade kroppen själv.
Jag har begravt kaninungar och dödfödda lamm.
Jag har plockat tuppar, efter ha hållit i dem före yxträffen mot huggkubben.
Jag vet hur en potatis bör kupas.
Kan skilja på ätliga och oätliga växter.

Hjälpt till vid rådjursslakt och malt älgfärs från djur som skjutits på egen mark.
Ett litet steg för människan men ett stort steg för min egen del, asfaltsuppfödd som jag är.

Och ja - jag kan faktiskt ha en viss förståelse för att alla inte tycker att det är så värst upphetsande att bevittna en lammslakt!
Även om jag i smyg är rätt stolt över min egen förmåga att skaffa fram mat på bordet till min familj, vare sig de är vegetarianer eller köttätare .