tisdag 18 december 2012

Vov Vov...

Det är inte fullt så illa att jag drabbats av skrivkramp eller ordbrist, bara så att orden och formuleringarna nyttjas i sin talade form och inte i sin skrivna för tillfället.
Jag pratar oavbrutet nu - i telefon, i verkliga möten och nästan jämt annars också.
Även i sovande tillstånd.

En sak jag grubblat mycket på de senaste dagarna är hur det ska vara så svårt att få Stenkrossaren att förflytta sig från punkt A till B utan att hitta på sattyg under tiden?
Han har ett ganska gravt rörelseenergiproblem för närvarande.

Med begriplig svenska: han är stört omöjlig att få att 'gå fot'.
Jag har hittills kunnat dressera både hästar, vilsesimmade katter, nappflaskuppfödda lamm och fem barn att förstå sambandet mellan att göra som jag vill - och att göra som de själva vill.
Ett visst mått av totalitär lydnad är av nöden om små människor ska kunna vistas i det offentliga rummet, såsom ute i trafiken, bland andra små och stora människor och för att inte oavbrutet vara en vandrande katastrof i vardande.

Jag brukar lite lakoniskt säga att 'det kommer att gå bra för det barnet - om han överlever' och det är just det där sista som oroar mig.
Han har inte mycket till självbevarelsedrift eller säkerhetstänk.

Nu är det bara att snabbt finna ett sätt - utan alltför mycket konflikter involverade - som får sonen att förstå vitsen med att vara samarbetsvillig.

Alternativet är ju koppel eller sele...


9 kommentarer:

Milla sa...

Låter intensivt men livsnödvändigt :) Lycka till, kram Milla och god jul!

LyckligaPraliner sa...

Ja herregud inte konstigt att man blir gråhårig! Lycka till :)

Kram Ann-Louise

Hanna Lans sa...

I NYC ser man titt som tätt barn med sele och ett hundlöpkoppel som föräldrarna håller i. Kanske något för Stenkrossaren? ;)

Ezter sa...

Hoppas du får "pli" på honom snarast!

Inger Marianne sa...

Att mitt i julstressen få skratta igenkännande åt dina härliga beskrivningar och kommentarer om dina, i mina tankar, underbara ungar. Faktum är att jag är lite avundsjuk eftersom min tid med alla barn hemma är ett minne blott. Så njut. Önskar er alla en riktigt härlig jul.
Kramis
Inger.

Ebba Range sa...

Jag känner igen det där att det plötsligt inte funkar.
Men i mitt fall handlar det om min verkliga hund som redan har ett koppel på sig ... aldrig stött på en hund med så mycket motor att man blir helt ställd.

Lycka till med Stenkrossaren!

Fru Venus sa...

Inte undra på att vi inte ser till dig så ofta ;-)

LyckligaPraliner sa...

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR! Passar jag också på att säga nu :)

Kram!

Anonym sa...

Belöningssystemet? Kanske inte hundgodis direkt. Något bättre. Förstår att du är orolig. Men statistiken visar på att de brukar klara sig rätt bra här i livet.
Vilken svada du har. En natt låg jag och lyssnade länge på dig. Trodde först att jag hade ett nordligt fönster öppet. Eva. Hur många ord hinner du på en minut? :)