Börjar dagen med att lirka med trilskande småttingar.
Fortsätter med dagiskörning och återvänder hem, bara för att börja med min absolut favoritsysselsättning - vedbärande!
När pannan fått fart och jag huggit en kopp kaffe, hittar jag det här!
Är det ok om jag inte kan låta riktigt lika entusiastisk?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men jag tycker han har en poäng där ;-)
Kan ju hålla med om det där med män och ved. I mitt gifta liv var jag delägare i en braskamin. Visst var det skönt och vi sparade mycket energi och pengar på att elda i den. Men ibland blev jag bara för less. Exet eldade så man höll på att svettas ihjäl när man skulle sova. Braskaminen stod i vardagsrummet, vid väggen mot sovrummet. Där kunde exet och katten ligga i soffan och det var hett som i helvetet.....:-)
Fast jag måste ju erkänna att de gånger vi var utan vår vanliga elvärme så var även jag glad i kaminen. Men varken veden eller eldningen befattade jag mig inte med.....:-)
Hej hopp, ved är kul,,i lagom mängd.'
Kikade in och lämnade ett litet spår:)
Jag gillar ved! Om den kapas, klyvs, travas och kommer in med någon annan än mig. hi hi Kramis.
Skicka en kommentar