söndag 28 oktober 2012

Kyrkohopp, svampsnubbling och tvättrace

Klockan 11.00 bestod den lokala Missionskyrkans församling av 42 själar.
11.15 var vi 46 stycken.
Jäpp, jag har gladeligen klivit in under PastaMias vingar tillsammans med ytterligare tre vänner.
Jag har ännu inte övergivit svenska Kyrkan men under något år framöver kommer jag att halta lite fram och tillbaka.

Familjesöndagen i Missionskyrkan började egentligen redan igår, då jag ställde mig att laga mat till ett halvt kompani.
Vi var flera som roade oss på det viset igår.
Maten räckte, kan jag lugnt påstå.

Innan vi åt, hade vi bland annat pratat om kvinnor som satt avtryck i Bibeln och jag fick söndagsskolebarnen att rita finfina teckningar om hur Rut följer med Noomi hem till Israel igen.
Utan mamma Sofis hjälp och Ullas hjältinneinsats, hade jag antagligen gått i spinn mer än en gång med tanke på hur Stenkrossaren uppför sig nuförtiden.
Det lilla gossebarnet kommer härmed att, förhoppningsvis temporärt, få byta namn till Kvicksilvret.

Ärligt talat är jag snart beredd att testa Plegsil, ett lugnande medel för hästar och nötkreatur, på honom.
Sitta still, stanna på sin plats, göra som de andra i grupp när mamma är ledare - knappast slår man bucklor på fönsterrutor!
Lyssna, ta tillrättavisningar eller överhuvudtaget ta reson är inte gossens starkaste sidor!
Å andra sidan håller han mig i form, så länge han far runt som en stolle kommer jag inte behöva bekymra mig för varken vikten eller konditionen!

Fint väder har det varit också.
Krispigt klart höstväder, som gjort för en skogstur över stock och sten, där jag hade turen att snubbla över årets sista (?)  sommarkantareller.
Däremot har jag inte sett minsta skymt av någon trattis i år?
Ser troligtvis för illa?

Avslutningsvis på denna fantastiska dag har jag ilat till en väns hjälp vars tvättmaskin uppför sig lite som den vill - och oftast inte alls...
Med fyra barn i hemmet, otaliga träningspass som kräver kläder och heltidsarbete är det svårt även vanligtvis att komma till botten i tvätthögarna.
Med en trilskande maskin omöjligt!
Nu kör vi ett race, jag och några andra vänner.
Precis som en annan vän, Freundin, ryckte in för mig när min maskin la av i vintras.

Freundin ja, nu har hon flyttat.
Det hanns inte med fler avskedskramar men jag ser fram emot att hon, hennes son, nya sambo och alla de barn som redan bor hos sambon, kommer "hem" för att fira jul igen.

Hörru Freundin - ta med en ny julklapp till mig - mitt Kreutersalz är nästan slut!


5 kommentarer:

Ezter sa...

Hur hinner du med allt?

Tobias Gustavsson sa...

Och vilka underbara vänner min fru har:-)))
Kram

KaosJenny sa...

Underbart med vänner och fart och fläkt :-). Kvicksilvret, kanske är det lite som vår Lillebror, han kommer säkert att hitta en väldigt nyttig plats i samhället med all sin energi, bara man lyckas ta honom oskadd genom skolan ;-)... Kram

Esbe sa...

Finaste du! Stor kram!

flygan sa...

Wir freuen uns auch schon auf Weihnachten und ein großes Paket Kräutersalz wird natürlich für Dich eingepackt!!!!!Ich Vermisse Dich, liebe Freundin!!!!