Ni får ju inte för allt i världen tro att jag slöar till så här i begynnelsen av en ny vecka!
Nehejdå, här är det plattan i mattan som gäller.
Utöver dagens inplanerade tandläkarbesök med Sheriffen, har jag en kärringfrukost att närvara vid, en liten Stenkrossarfru att ta hem från förskolan, ett antal läxor att piska barnen med, sedvanlig snurr på spis, tvätt, disk och utfodringsruljans av två- och fyrbeningar, innan eftermiddagen övergår i kvällning med tandborstkarusell, pyjamaslotteri och sagoberättande.
Dessutom har jag med erfarenhet av de gångna åren, lärt mig att alltid räkna med extra och oförutsedda minutrar som måste nyttjas till att avvärja annalkande katastrofer, stävja slagsmål, förhindra att blodvite uppstår - inte att förglömma allt blåsande på fiktiva samt verkliga bulor och sår.
Jag brukar få starta morgonen i crescendo, fortsätta i piano för att öka till forte fortissimo framåt arseniktimmedags.
Och veckan är minst sju dagar lång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
När jag läser det här känns det som om veckan borde vara lite kortare men dygnen längre ;-)
Ordkonstnären har talat. När jag blir "frisk" ska jag aldrig mer säga att jag har för mycket att göra
Och jag ska till din stad i em :( SKIT!
Du sätter verkligen ord på hur det kan vara, känner igen allt, men tänker! var det verkligen så? Satte aldrig ord på hur det var med fem barn o jordbruk. Nu är alla ungar utflyttade men allt utom barnvård och jordbruk återstår eftersom Patron sköter jorden. Du kan verkligen beskriva mammarollen så jag tänker, hur orkar man?????
Sköt om dig!
Hihihi, du får mig att minnas hur det kändes när barnen var yngre och det gör mig faktiskt lättad över att veta att den tiden har passerat. Särskilt med tanke på den låga stresströskelnivå jag bär med mig idag. Men Eva, idag blev jag abrupt väckt av tanken att jag har en student till våren och ve och fasa så blev jag varse om att det nu var jag som var vuxen. Jag menar vuxet vuxen. Ha en fin vecka , kram Milla. Jag behöver nog börja att planera studenten, skratt.
Jag har inga barn hemma längre men jag anser ändå att jag ska får sluta jobba, för jag har helt enkelt inte tid med det..
Hur du får tid med kärringfrukostar förstår jag inte..
Kram Maidi
Du är helt enorm alltså! Jag tror att i din värld/ditt dygn är det betydligt flera timmar än hos oss andra. Å andra sidan vet jag hur mycket man hinner och orkar med när man är i din ålder, trots jag inte hade så många barn omkring mig.
Som du vet sen tidigare, är jag varken religiös eller troende, men när du skriver så fint om din/er missionskyrka så kommer en liten saknad och bankar på...och då menar jag saknaden av gemenskap och allt ni upplever.
Sen måste jag erkänna; varenda gång du skrivit om PastaMia har jag trott att du och barnen varit på en pastoria eller vad det heter. Ett ställe där man äter pasta med en massa gott... NU vet jag, eftersom jag googlat och sen jag läst PastaMias kommentar.
Kram du fina mångis!
Skicka en kommentar