Tyrolen, Alvesta (Olles onsdagar)

Jag är ungefär så långt ifrån en musiksnobb jag misstänker man kan vara.
Samtidigt som jag kan lyssna på det mesta - eller inget alls -  är jag totalt akut knotterallergisk mot dansbandsmusik.
I alla dess former.

Det brukar räcka med en tre-fyra takter och jag är blixtsnabbt där och byter kanal, rymmer någon annanstans eller måste hålla för öronen.
Att då hitta mig på en gammal dansbaneplats är ju inget att förvänta sig.

Ändå åkte jag alldeles frivilligt till en helt fantastisk sådan igår kväll.
Tyrolen, strax utanför Alvesta.
Samma ställe som The Ark hade sin allra sista spelning på förra sommaren.

En makalös rotunda med takmålningar, små bodar, skjul och stånd där tiden verkade ha stått stilla de senaste 50 åren.
Varmkorvgubbe, glasskiosk, våffelförsäljning, loppisbord, gamla fina veteranbilar som fick köra in på området, motorcyklar, trevligt fik och barnteater på scenen.

Sheriffen och hans syskon löpte runt som stollar, far-är-rar stötte ihop med jobbarkompisar och jag och PastaMia tjattrade ikapp för att hinna avhandla vad som hänt de senaste fem-sex veckorna sen vi sågs sist.
Majblomman förälskade sig i en gammal dammig och loppäten mjukishund som fick följa med hem för 15 kronor, nu efter en sanering i tvättmaskinen är det ok att ha den i huset också!
Stenkrossaren tog sig illa kvickt upp på scenen under pågående teaterföreställning, till min klädsamma rodnad.
Pysselkungen kom hem med en Wunderbaum i Spindelmansform som den händige lille gossen raskt hystade in i sin storebrors rum för att "det luktar godare då".
Sheriffen hetsåt kladdkaka och njöt av att sätta sprätt på egna pengar vid bollkastarbordet.

Dansbandsmusik var vi tacknämligt befriade från och självklart körde vi ända in på området med våra gamla finbilar.
Kan nog tänka mig att åka dit igen i gammelbil och finfika i gott sällskap!