onsdag 23 maj 2012

Snobbiga violer

Att jag är en exhibitionistisk teaterapa som gillar att stå i centrum, har knappast undgått någon.
Om jag kan få med mig "blyga violer" som växer av utmaningen att ta plats, är jag ännu nöjdare och nästan odrägligt självbelåten.
Och om att tävla i konstformer tycker jag är absurt men likafullt är det kul med vissa jämförelser.

I sammanhanget kom vi att prata om våra "uppträdandekarriärers start", jag och min fina I igår.
Hon hade resolut travat framåt i långfärdsbussen och sjungit för resenärerna vid fyra och etthalvt års ålder.
Jag stegade upp på NK´s scen och sjöng en trudelutt under julskyltningen vid nyligen fyllda fem.

Hon vann den åldersmässiga placeringen men jag fick i alla fall en biobiljett till den då nya Snobbenfilmen för besväret.
Fortfarande trallar och sjunger vi mest varje dag!

Och idag hoppas jag att jag hittar några nya "blyga violer" i Majblommans parallellklass!

4 kommentarer:

LillaTuss sa...

Vi har "pratat" om det förut... det där med sång och musik. Hur viktigt det är. Hoppas du hittar dina violer

Ezter sa...

Hoppas du hittar några!

Milla sa...

Kikar in lite snabbt och säger hej. Musik är verkligen en gåva som kan få de mest blyga violer att sträcka på sig :)
Ha en fin blomsterdag. Kram

Mångmamma sa...

Ännu en rolig och lyckad dramaleksdag i förskoleklassen och det fanns verkligen några riktigt blyga små barn där som fick tillfälle att blomma.
Jättekul med de små violerna!