De dimhöljda bergens hemlighet

En "omöjlighet" avbockad från listan.

Jag tog min häxväska på armen, knölade in mig i häxfodralet, hängde ett par krokodilörhängen i öronen och tog med mig mina yngsta två små häxbarn för att bege mig till skärtorsdagssagostunden i skolan hos fritidsbarnen och deras fröknar.

Väl på plats improviserade jag som vanligt.
Mitt alterego Esmeralda berättade om vanföreställningar om häxor, trollkarlar och Blåkullafärder.
Jag tar till exempel inte kvasten när jag åker mot årets påskbegivenhet på Blå Jungfrun ikväll - jag tar dörren!
Om nu inte Lutrifax har glömt den öppen någonstans ...

Dessutom fick jag tillfälle att prata om våra vänner Albin-August, Carl-Sverker, Grottormarna, Eldormarna och pysslingen Arne Svenningsson som "lånar" alla viktiga små Legobitar, vilka har en förmåga att försvinna när de som bäst behövs.

Nu är alla små häxbarn utfodrade och det är dags för nästa "omöjlighet".
Fast ... ingenting är omöjligt på riktigt, det brukar bara ta olika lång tid att lösa.