Noll hål och ingen brand

Så var bästa Freundin äntligen hemma igen efter sin utrikiska resa.
Hennes lille J och min Bam-Bam kom samtidigt till dagis idag och det var ett kärt återseende.

Min lilla huligan fick bara hoppa in och mellanlanda en timme - medan vi mammor sörplade kaffe och försökte uppdatera oss om vad som hänt under de gångna två veckorna - innan det var dags för det allra första "riktiga" tandläkarbesöket.
Resolut och van som han är från sina syskons besök på folktandvården, hoppade han upp i stolen, gapade och visade sina 20 mjölktänder utan mankemang.

Desto mer spännande blev det när vi nästan var tillbaka på dagiset.
Räddningstjänsten ryckte ut med blinkande sirener och sladdade in på parkeringen, strax framför oss.
Brandlarmet tjöt över nejden och alla barn var samlade i grupper ute på gården tillsammans med sina fröknar.

Min första tanke var givetvis att det "bara" var en övning, likt de som genomförs i skolan men det visade sig vara en bortglömd ugn inne på en av avdelningarna som börjat ryka.
Ingen fara på taket med andra ord.

Ungarna tyckte det var spännande att få hälsa på brandmännen och bekymrade sig inte överdrivet mycket om eventuell fara.

Nu är jag och fyrbeningar utfodrade, veden insläpad och grustaget i hallen sanerat.
Solen vräker ner och jag ska snart åka på upphämtartur igen för att samla ihop skocken av vildbasare.

Trevlig onsdagseftermiddag, på er.