För ett drygt år sedan ramlade jag ner i den första influensan jag haft på år och dar´.
Visserligen drogs vi med allehanda krämpor i stort sett hela vinterhalvåret då men just en hejdundrande flunsa hade jag inte haft på väldigt länge.
Att jag minns det så tydligt, beror på att just den kvällen jag snubblade ner i feberträsket, befann sig far-är-rar på en bankett för speciellt inbjudna höjdare på ett fabulöst sagoslott som finns i staden.
Själv kröp jag ner med dubbla täcken i sängen och lät de små-vilda-glada hoppa kråka på min mage bäst de ville.
Var tror ni maken är ikväll?
Just det - på samma slott i samma sammanhang och lika uppklädd till tänderna som sist.
Nej då, jag är inte ett dyft bitter eller avundsjuk.
Jag fortsätter med mitt lakans/handdukstvättande och barn/toalettsanerande ett tag till.
Jag är ju inte sjuk.
Än!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Om jag inte hade träffat honom så skulle jag inte ha trott att far-är-rar finns i verkligheten, hehe :)
Eva; Ibland undrar jag också om han verkligen finns i sinnevärlden ...:)
De´ja`vu-känslan är inte helt komplett då.....ännu ///
Vad är en bal på slottet.. ;)
*KRAM*
Olika falla livets lotter!
Jag håller tummar och tår för att du klarar dig! Att kräkiset är över snart! Och att maken inte har tagit med sig bacilluskerna till banketten...
En kram får du, på behörigt avstånd! ;-)
Hoppas ni alla snart mår fint igen!
Tack för fin kommentar hos mig i samband med att min bror omkom! Kram!
Tobias; Nix, inte än.
Märta; Underbar?
Ezter; Hm..
Cissa; Tack.
Joanna; Fina du ...
Krya på er... hoppas det går över fort och att far-är-rar kommer hem. Nästa år kanske du kan boka in dig på sagoslott, det är du värd :)... Kram
KaosJenny; Hem kom han allt och i morse var han trött!
det var inte jag - alla har sovit gott i natt.
Skicka en kommentar