tisdag 15 februari 2011

Matematik är inget eget mytiskt ämne, bara ännu ett språk!

Jamen det är ju det här jag också tjatar om!

Jag fick alltid höra att jag var kass på matte när jag gick i skolan.
Jag till och med valde gymnasielinje utifrån kriteriet att minimera mattelektionerna.
Jag gick ut ur skolan och hade usel koll på hur det här med procent räknas!
Bland annat...

Så småningom började jag jobba som lärarvikare, samtidigt som jag på allvar funderade om inte läraryrket kanske ändå var något för mig?
En långrast sitter jag i lärarrummet och har gott om tid på mig innan dagens nästa lektion ska ta vid, in far rektorn och gastar med lätt panik i rösten något om det kanske skulle kunna finnas någon som kan förbarma sig över klass 9B i matte?
Om 15 minuter?

Jo, ja, det skulle jag väl kunna göra, jag har ju ändå en håltimme innan "min" lektion börjar.
Bra, avgjort, nycklar har du, de räknar procent.
!

Procent, hjälp.
Hur ska jag kunna förklara något för 15-åringar som jag inte ens kan själv?
Hugger tag i första bästa lärare, viliket råkar bli en fysiklärare i 35-årsåldern.
Jodå, han kan nog göra det begripligt för mig, hur lång tid hade jag på mig sa jag?
Jaså, bara 13 minuter!

Snabblektion tar vid och herueka (!) plötsligt bara sitter det.
Det mina lärare misslyckats att banka in i skallen på mig under eoner av skoltid, sitter som en smäck och jag verkligen fattar, FATTAR, hur det ska räknas!

Den lektionen jag hade i 9B då, var en av de mer minnesvärda, under mina år som lärarvikarie.
Två tjejer kom fram efter lektionen och tackade för att jag gjort matte begripligt.

Vad jag gjorde?
Ingen aning, som med det mesta som bara är en självklarhet, som tidigare bara varit svårt, konstigt eller ofattbart, är det lätt att förmedla en känsla, ett "tänk" som underlättar.

Sedan den dagen tjatar jag mig blå om att matte inte är svårt, bara ett annat språk med egen grammatik som måste förstås.
Att elever idag räknar på ett annat sätt än vad jag fick lära mig är bra.
Jag sitter hemma och övar matte med min Sheriff och inser hur mycket enklare och roligare man kan göra det, än min skoltids tysta-tusen-likadana-tal-räknande.

Att som förälder väva in vardagsmatte i allt man gör är busenkelt.
Mäta upp, pytsa i, dela lika är sådant som hör köket till.
Varje dag.

Ta tid och jämföra storlek, längd och vikt är ett annat självklart sätt att ge matematiska begrepp, utan att det ens känns som "mattelektion".

Att ge barn möjlighet att se tals storhet, innebörd av mängd och hjälpa till med måttagning är bara ett sätt att väva in det som vi alla ägnar oss åt.

Dagligen och stundligen!

4 kommentarer:

Mamma Mimmi sa...

Lika klokt som alltid! Matte (grundskole iaf) är verkligen mer om psykologiskt smarta/pedagogiska lärare än något annat. Jag som hade lysande betyg i allt annat fick aldrig till matten och nu i efterhand vet jag precis varför...

Rebecka sa...

http://svt.se/2.22620/1.2317901/samre_liv_med_daliga_mattekunskaper

Cicki sa...

Jag älskade och älskar fortfarande matte. Gissa hur mycket jag använder mig av det när jag syr. Just det, nästan hela tiden.

Mångmamma sa...

Mimmi; Tack. Visst är det så.
Rebecka; Bra länk, har läst.
Cicki; Men visst! Jag fattade poängen med att använda pi, efter min mönsterkonstruktionskurs.
Väldigt användbart vid halsrigningar, rundskurna kjolar osv.