tisdag 13 april 2010

I vår Herres hage...

Hur svårt kan det vara?

Tågordningen inom de flesta organisationer idag verkar vara mer svårforcerad och stelbent än nödvändigt.

Omorganisationer, nyordning, medbestämmande har givetvis sina fördelar men måste demokrati genast betyda att allt blir superöverstökigt komplicerat?

När ingen tar det yttersta ansvaret, ingen vill vara den som riskerar att stå med hundhuvudet i slutändan, fegar de flesta ur.
Jag tycker inte att det är märkligt att höga chefer har en väsentligt högre ersättning än "fotfolket".
Med beslutsrätt kommer ett ansvar.

Självklart ska den som riskerar att få skäll för sin, eller sina medarbetares insatser, ha högre lön.
Men....h*n ska också ta sitt ansvar, stå upp för sina beslut och sina medarbetares.
Oavsett hur slutresultatet blivit.

Så funkar det överallt annars - eller borde göra.
När merparten av de anställda på en liten arbetsplats lider av antingen hjärtproblem, högt blodtryck, begynnande utmattningssymptom eller allmän olust inför sina arbetsuppgifter - borde inte arbetsledaren och ledningen då ta sitt ansvar genom ett genomgripande förändringsarbete och en nyordning vad det gäller ansvarsfördelning?

Stående vid sidan av, är det enkelt att se vari problemet ligger.
Och kanske inte minst vad som skulle kunna göras med de resurser som står till förfogande.
Problemet är att jag inte har mandat att bestämma, den rätten ligger i nästa instans, allt jag kan göra är att lobba för en nyordning.

Fast mot sekler av patriarkalisk hierarki och en sådan koloss på lerfötter som den Svenska kyrkan står sig en mångmamma ganska slätt.

Skam den som ger sig, i sammanhanget betraktar jag mig som David.
I striden mot Goliat...

3 kommentarer:

Rebecka sa...

Heja dig! Och jag gillar att du skriver h*n. Ett annat alternativ är det könsneutrala pronominat hen! http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nsneutrala_pronomen

kyrksyster sa...

Ingen aning om bakgrunden, men känner igen din känsla. Kompetensen inom Svenska kyrkan vad gäller personalvård är mycket låg. Ofta tar man till åtgärder som gör det värre. Lagar struntar man i för "dom behöver inte vi" och det är sällan någon beivrar felen.

En orsak är att det ofta är små arbetsplatser, man har inte de resurser som behövs. En annan är att den förtoendemannakår som är arbetsgivare är amatörer och förstår inte alltid varken sitt ansvar eller sina begränsningar i maktbefogenheter.
Kyrkoherdarna är inte alltid bra chefer, det finns det många orsaker bakom. Men då får jag skriva ett inlägg. Skrev om sånt här för nåt år sen, inläggen finns kvar på min AB-blogg om man letar lite.

Mångmamma sa...

Rebecka; Jag satt och valde mellan h*n eller hen...
Föredrar det förstnämnda.
kyrksyster; Huvudet på spiken!
Tack för en underhållande kväll.
Har skummat igenom delar av dina bloggar - muycket intressant!