onsdag 9 september 2015

Jag utlovade ju boktips sist och det ska ni få!

I våras snubblade jag in på vårt lilla bibliotek och snavade över Lars Wilderängs, Stjärnklart, vilket visade sig vara en mycket suggestiv och gripande historia, där jag reagerade med förvåning över att fortfarande befinna mig i en tillvaro med elektricitet, internetuppkoppling och andra moderna bekvämligheter när jag slog igen sista sidan.
Jag var verkligen beredd att börja spänta tändved, elda i vedspisen, koka tvätten i stora bykkar och gå ut och flå en kanin för att få mat på bordet.

Jag läste nästintill forcerat för att få reda på hur de olika karaktärerna skulle klara av sin nya tillvaro, där ingenting längre var som vi är vana vid.
Helt plötsligt framstod sk "preppers" inte som fullständiga vettvillingar utan som sunda och sansade människor, redo för alla tänkbara hot mot vår civilisation.
Cliffhangern i sista kapitlet fick mig att vilja läsa mer.

I förra veckan kom uppföljaren, Stjärnfall i brevlådan.

Jag blev blixtsnabbt inslängd i handlingen igen bland mina gamla vänner Filip, Lena, Anna och de andra.
Korta återblickar blandat med bokens nutid fick mig fast.
Så plötsligt, runt sidan 75, tappade jag lite av den första överväldigande fascinationen.
Här dyker ett kapitel upp, där de första spåren lämnas för att vi läsare ska få vetskap om vad det egentligen var som hände när hela jordens alla moderniteter försvann genom ett märkligt "virusangrepp" i första boken.
Utan att säga för mycket, vacklade jag lite här i min läslust.

Så fort handlingen återgick till det något mer jordnära, var jag fast igen.
Märkligt kan tyckas, att jag som älskar sagor, tidsresor, historiska berättelser och magi, inte riktigt kan gå igång på de senaste årens zombieapokalyps* som tagit över efter den dessförinnan så uttjatade  vampyrtrenden?

Ändå är det här en läsvärd serie, där vi får vänta på del tre.
Återigen avslutas sista kapitlet med en början för en av mina favoritkaraktärer.
Trots 



*Egentligen är ordet apokalyps felöversatt, ursprungligen betyder det "uppenbarelse". Ordet kommer av det grekiska apokalypsis som kan översättas med "uppenbarelse", "klarläggande", "framställning" eller "avslöjande".

Ordet har alltså ingenting alls med jordens undergång att göra. Att det med tiden har kopplats samman med (och till och med förväxlats med) katastrofer och jordens undergång torde bero på att den uppenbarelse, den apokalyps, som aposteln Johannes fick när han satt landsförvisad på ön Patmos - och som kom att ge namn åt den bibliska skrift där han berättar om den, "Johannesapokalypsen" eller "Uppenbarelseboken" - handlar just om den yttersta tiden och de dramatiska händelser som ska utspelas omedelbart före Messias ankomst.
Thor-Leif Strindberg
 






måndag 27 juli 2015

Sommarstiltje = tokös?

Om nu någon hade missat det, är det akut semesterläge här.
Det innebär: noll intresse för bloggandet, hysteriskt mycket läsande (återkommer med boktips), full snurr på annexets rotation av gäster, ohemult många ungar - både av två-, som av fyrbent karaktär.

Vi har det riktigt bra, trots frånvaron av stekande sommarhetta och eonlånga badsejourer!

tisdag 2 juni 2015

Kära läsare, följare, löshästar och andra insnubblare; Jag mår strålande bra!
Efter snart 3/4-dels läsår på närmsta skola, är jag mest av allt grinig på mig själv för att jag aldrig fullföljde mina lärarutbildningsplaner.
 Samtidigt är jag ohemult glad för att jag besitter kompetenser, kunskaper, problemlösningar och sociala förmågor som gör att jag simmar runt som fisken i vattnet på nyss nämnda skola.

Med risk för att stöta mig med den där allestädes Jante, är jag tillfreds med mina medmänniskors bemötande, deras uppskattning och förtroenden jag fått ta del av den

torsdag 14 maj 2015

För många år sedan hade jag en odräglig vän!
En sådan som alltid tryckte på frätt

torsdag 7 maj 2015

Ibland önskar jag att mig tillbaka till ett mindre engagerat tillstånd.
Ändå vet jag inte riktigt var jag ska kunna placera denna utopiska period, rent historiskt sett?
Jag kan med ansträngning återkalla ett vist mått av naivitet, barnslig oskuldsfullhet och tilltro till vuxenvärlden - men att sätta in mig själv i det sammanhanget är komplicerat!

tisdag 28 april 2015

Bland ekvationer, kalkyler och offerter

Vissa dagar skramlar det bara till.
Inte enbart för att det faktiskt är normaltillståndet i mitt liv - utan för att vissa polletter dimper ner på rätt ställe.
Idag insåg jag till exempel att jag är en betydligt mycket bättre person på att förklara märkliga problemlösningstal i matematik, än vad jag någonsin vågat drömma om.

Alltså - vi ska inte glömma bort att jag valde Humanistisk linje på gymnasiet en gång i tiden, inte för att jag var så ohemult intresserad av att tillägna mig kunskaper i främmande språk - som för att undgå fler mattelektioner!
Ändå verkar det som om mitt relativa ointresse/kunskapsnivå/matematiska tänkande är en ångström (!) bättre än vad jag vanligtvis försöker göra gällande!?

Jag har nästan tillbringat all min vakna tid, både på jobbet och hemma, med att räkna, förklara, peppa och klura på just mattetal idag.
Nu är det verkligen inga kärnfysik-rymdforsknings-rädda-världen-uträkningar vi pratar om men utifrån min horisont är det anmärkningsvärt många timmar som ägnats åt ämnet.

Först lekte vi matteprov på morgonen, sen praktisk tillämpning av tidigare matematiskt framställda ritningar- skalenligt -därefter mer problemlösning, följt av 2av4 egna barns matteläxor som innehöll en del bråk, x/y-faktorer och busenkla ekvationer.

Och däremellan har jag roat mig med att göra överslag av störst ekonomiska besparing, kontra insats, kontra offertkalkylsjämförelser av jord-, vs bergvärme för vår gårds räkning.

Någon som har åsikter om bäst eller sämst här, räck upp en hand, tack!

Till sist ska ni även få ett klockrent boktips för matteovilliga barn; Sifferdjävulen!
Någonstans i mina gömmor finns den, redo att letas fram och läsas högt för nästa kull barn i det Mångmammska hemmet.

(Men hörrni, har ni några som helst åsikter om det här med berg/jordvärme - hojta till är ni snälla)!

måndag 20 april 2015

Sheriffen har gått och blivit en fjortis!
Visserligen dröjer det ännu ett år innan sonen får lagligt framföra en moped på allmän väg men eftersom vi bor på gård med relativt stora egna ytor, så vi var inte dummare än att vi insåg att en egen  moppe skulle smälla högt.

Gossen har inte gjort annat än stimmat om körkortsfrågor, trimsatser (mor morrar då), skickat kopiösa mängder med länkar till mig med intressanta annonser osv i all oändlighet de senaste 18 månaderna!

Igår skickade han ännu en länk - som gjorde att far-är-rar och jag hittade något ännu bättre!
Ett snabbt ivägskickat mejl, ett positivt svar och dagens planering fick göras om!
Lillasyster fixade frukost på sängen åt födelsedagsbarnet (bacon och äggröra), far och son stuvade in sig i bilen, hyrde släp och kom hem med en toppenfin tvåtaktare.

Jag har nog aldrig sett en tonnis så lycklig!
Eller då många spår i gräsmattan...

Vi andra fick försöka roa oss bäst vi kunde medan vnsinnesaffärer pågick 15 mil från hemmet så Cirkus Bambino fick ännu ett besök av väl valda delar av Mångmammeklanen!
Den tyska familjen Weissheit, i år förstärkt med en höknäst tonsurprydd äldre man och hans andra hälft - en hennahårfärgad och hårdspacklad kvinna iförd stringdräkt jonglerade med bollar och cylindrar.
Sönerna i cirkusfamiljen har växt till sig och blivit säkrare artister, döttrarna såg något mindre roade ut.