Glad påsk, del två

Idag har jag;

*sett Majblomman slåss med Stenkrossaren om vem som skulle dammsuga undervåningen - syster avgick med segern
*kört det sedvanliga ved/häst/mat/diskracet
*pratat med svärmor i telefon - länge
*kört 10 mil, drygt, i värstingsbilen som nästan tänker och kör själv (ny tjänstebil)
*hämtat hem mor/mormor från tåget
*haft hjärtat i nära anslutning till maggropen, eftersom Stenkrossaren far runt som en blind/döv/stum i närheten av den så kallade "trafiken" i stan
*kritat bröd på det lokala bageriet - (tack Stella)
*handlat mat
*lagat dito
*betalat räkningar
*fått skavsår i öronen
*njutit
*bäddat rent åt de närmast sörjande, aka mor/syster/systerdöttrar i annexet (hoppas din rygg inte går av på mitten i natt, mamma)
*laddat kylskåpen - ja, i plural efter far-är-rars inhandlingstur
*pratat
*skrattat
*hutat åt vildingar
*förundrats och glatts hejdlöst åt mina barns (van)föreställningar kring ord, såsom; skrynklingar=rullatorer
*pratat en hel del till

Nu är jag ungefär lika piffigt pigg som en nyligen nackad tupp och tycker att "förtiosjutton" glas vin är en, både trevlig och lämplig förbrukning, en sketen Dymmelonsdag.
 Eller kanske något färre..?

Tror jag skippar Blåkulla i år och stannar på "Bolkullen" med delar av "tjocka släkten"!

Tempotisdag med knorr

Efter en fantastiskt trevlig och lång kyrktisdag, där jag och finfina Fru Gravid styrde upp tisdagscaféet i Missionskyrkan, bilen hamnade på snabbmeck hos den lokale bilbankaren, Pysselkungen fick sina tänder kollade, veden matades, hästarna släpades och käkarna pratades ur led under kvällens Alphamammabubbel - är det lattjo att komma hem och inse att jag vunnit en bokutlottning hos min bloggvän - och tillika mångmammakollega; Madeleine.

Och ja, det har hunnit gå i trehundra knyck i dag (igår) med - precis som alla andra dagar - vilket är en ren fröjd att få vara med om men alltför tradigt att plita ner i kronologisk ordning.
Nu får ni ha en fortsatt fin påsk, själv ska jag jag klämma in några tågchaffisturer för att frakta hem nära och kära, ett tioårskalas av en systerdotter, en påskmiddag eller tre samt en förhoppningsvis galet glad tillställning på påskdagen med de allra bästa och senast "adopterade familjemedlemmarna", nämligen "mina" söndagsskolebarn och deras familjer.

Glad påsk

Vi har påsklov.
Vintersnön smälter sakta bort under dagarnas soltimmar, de små-vilda-glada har snart bråkat ihop sig hierarkiskt och resten av ledigheten kommer att gå i familjefrotterandets tecken.

Antingen ses vi på Blåkulla efter ihärdigt kaffekanneputsande, kvastpolerande och kattinkallande, eller framåt nästa vecka, vilket är troligare.

Jag har påskpyntat!

Åh, vilken bra dag!
Visserligen stretade de tre yngsta emot både vid lämning i morse och än värre vid hämtning!
Ändå har jag haft en finfin dag med frukost hos storsonen och svärdottern, blixtinhandling av hela byxor till samtliga små, påskpyssel för vintörstiga mammor (med ett stort påskägg, en hobbykniv och innehållet i en bag-in-box kan man göra underverk), och hunnit samla ihop barnaskocken och forslat hem den före halv tre.

Det dåliga samvetet - nästa veckas krönika - sprattlade ner i skrift och mejlades iväg efter den ihopsnörpta middagen.
Nu tullar jag på påskpysslet!
Det med vuxenanknytning!

 

GypsyPontusHimmel

Visserligen har en del av er redan sett min senaste skapelse, Majblommans egna "Gypsy coat" men här kör vi med en favorit i repris:

Denna gång fuskade jag lite och använde en stickad loppisfyndad bomullströja till livet och tre nyinköpta fleecefiltar till kjolen och huvan -för att det inte ska bli så tungt för tösen att svaja fram i.
Dottern är i alla fall nöjd!

För övrigt går det utmärkt att "knarka" en låt i taget och eftersom jag stundtals blir ett insnöat jazzpopfreak har jag haft en och samma låt på repeat hela eftermiddagen - Pontus och Amerikanarnas; "Vet du att himlen låg i Liverpool.."
Tyvärr hittar jag ingen bra länkning så ni får söka själva!
Däremot har jag - likt en idoldyrkande tonåring - försökt skriva ner texten efter genomlyssning (typ en sisådär sjuhundratolv gånger)!


//Tänk om jag vakna upp en dag och hade världen i min hand
Om jag var Gud i gymnastikskor
Tog över allt med Guds försyn, tog med mig änglarna från skyn
för att finna rätt på himlen.

Tänk om jag vakna en dag och alla ville höra på vad jag sa!

Vet du att himlen låg i Liverpool
där Mercy mynnar i sjön
Men det var länge sen, nu finns himlen här hos dig - och mig.

Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet
och världen stanna en stund
Och se dig runtomkring, nu finns himlen här hos dig - och mig.

Jag hörde steg bakom min rygg,
det var mitt liv som sprang förbi
Jag hann ifatt precis i kurvan

Du vet nog själv hur svårt det är, 
du räknar rynkorna som jag,
när du står naken framför spegeln.

Livet det rusar förbi men är du snabb så kan du hinna ikapp.

Vet du att himlen låg i Liverpool,
där Mercy mynnar i sjön
Men det var länge sen, nu finns himlen här hos dig  - och mig.

Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet, och världen stanna en stund
Och se dig runtomkring, nu finns himlen här hos dig - och mig.

Och himlen låg i norra England, i en stor och smutsig stad.
Och växte blommor upp...
Finns dom här för dig...

Vet du att himlen låg i Liverpool
Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet
Vet du att himlen låg i Liverpool
Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet//

Klurig snubbe, den där Pontus!

 


 

Ro hit med lite barmark snart. Snälla!

Ja jag vet, det är komplett meningslöst att grymta ilsket över vädret men med tanke på det horisontella snöandet, de iskalla vindarna och almanackans fingervisning om att vårdagjämningen passerat, sällar jag mig till de förtvivlades skara vid närmsta klagomur.

Visserligen har jag alltid hållit mars månad som årets vidrigaste med sitt snöande, töande, halkande, blaskande och retfulla beteende men i år hjälper det inte att rabbla mantran om att "allt går över".
Antingen är det Ragnarök som annonserar sin ankomst genom denna Fimbulvinter eller så är Apokalypsen nära.

Snart tar jag fram julgranskulorna och dekorerar påsklammet med grönkål!

Profetior, eller Ice age 13

Min nyligen och saligen insomnade farbror, skrämde livet ur mig under min barndoms 70-tal.
Han, i egenskap av naturvetare, talade mycket, ofta och gärna om den förestående annalkande istiden som skulle parkera sig över norra halvklotet.
Mitt barnjag med sin bristfälliga tidsuppfattning, låg givetvis vaken om nätterna och våndades över den kommande katastrofen.

Att han glömde bort att förtydliga tidsaspekten och den då rådande uppfattningen om tiotusentals år in i framtiden som benämningen på "snart" - det var en helt annan sak.

Tyvärr verkar han ha blivit besannad så här, strax efter sitt frånfälle.

#vill-ha-vår-nu!