Grundläggande rättigheter

Jag har en syster.
En syster jag inte pratat ordentligt med på länge.
De senaste veckorna har vi snudd på bott i luren med varandra på kvällarna och många djupa samtalsämnen har hunnits med.
Allt ifrån köttbullestekandet i en barnfamilj till existentiella frågor har avhandlats.
Hon är liksom jag en verbal person som gärna uttrycker sig i skrift och vi har bland annat pratat om det skrivna ordet i allmänhet och om Det Skrivna Ordet - Bibeln - i synnerhet.

Vi tror inte alls lika.
I det här sammanhanget är det inte intressant alls med vem som är troende och vem som inte är det, så länge det står oss fritt att framföra våra åsikter.
Det funkar inte riktigt på samma sätt i stora delar av världen, tyvärr.

Dilba har också en syster, en begåvad skribent som ofta retar upp läsare när hon skriver vad hon tycker och tänker.
Jag måste ändå hålla med systrarna Demirbag om att det finns många poänger med det sekulariserade samhälle vi lever i.
Vår åsiktsfrihet och religionsfrihet är väl värda att slåss för.
Faktiskt en förutsättning för en demokrati och i en sådan vill jag gärna  fortsätta leva.

För även om jag ibland suckar extremt högt över korkade politikers utspel, fundamentalisters syn på sin omvärld, fanatikers propagerande och reklampelarnas tjatiga budskap är det fortfarande en grundläggande rättighet vi har att fritt få uttrycka våra åsikter eller vår religion.

Och jag behöver verkligen inte hålla med dig - men jag är beredd att kämpa för att du ska ha rätt att säga och tro vad du tycker och vill!
Det är ett löfte!

Glimrande

Självklart finns det fullt med ljusglimtar även i detta svarta kompakta novembermörker.

Yttepyttelite snö som lyste upp något imorse.
Att Stenkrossaren bara var halvförfärlig att fiska hem ifrån förskolan och inte helförfärlig.
Att Sheriffen kämpar på med sina läxor utan att knota längre.
Att samtliga barn åt med god aptit utan att knorra.
Att jag fått in ved så vi slipper frysa.
Att jag har en enpersonsfanclub som kommer med konstruktiv kritik på mitt skrivande, innan jag låter något offentliggöras.

Men det här med att det ska smälla till och vräka ner snö och bli pingvinkallt till helgen, det tycker jag vi struntar i.
Det platsar inte på min lista över ljuspunkter.

Tidsbrist

Vet ni hur svårt det kan vara att uppbåda det där sista modet och verkligen göra det rätta?
Det som egentligen inte kan bli annat bra men ändå tar emot.
Tröskeln som har fått växa sig alltför hög under ännu längre tid än jag snart kan räkna till, känns oforcerbar.

Så plötsligt finns det ingen återvändo utan tröskeln, hindren, det väl dolda modet måste klättras över, övervinnas och plockas fram.
Det återstår inget annat.
Ibland handlar det om en så enkel sak som akut tidsbrist.
Tiden kommer helt enkelt att ta slut, det kommer inte finnas oceaner av möjligheter kvar.

Precis så har jag det just nu och då är jag förhållandevis lyckligt lottad i det här tidslotteriet som kallas liv.
Så vitt jag vet?

Så i helgen ska jag ge mig iväg på något som skulle kunna liknas vid en Golgatavandring men som lika gärna kan visa sig vara en rak motorväg till förståelse!?

Tänkte ni skulle kunna börja hålla tummar och tår för mig - och framför allt för den med mer pressat tidschema - redan nu!
Vi kommer att behöva det!

I den kalla nord

Hur mycket sjukt bra musik finns det inte där ute i etern!?
Massor jag hittills gått miste om.
Visserligen är jag ohyggligt spretig i min smak men om jag ska lägga handen på hjärtat är jag nog ett avdankat 80-tals pop/synthsnöre med långa tentakler till både höger och vänster.

Ikväll blev jag tipsad om något som helt gått mig förbi hittills; Deportees från Vindeln, Umeå!

Klockren ny drog!

Apropå...

Apropå mitt inlägg om sekulariseringen igår - det är inte alltid jag håller med utbildningsminister Jan Björklund - men här är vi rörande överens!

Fördelen med stora barn!

Så var det på vippen att köra ihop sig med morgondagens planering.
Den här veckan med!
En omkullkastad reseplan, en tidigareläggning av ett möte och vips såg min näst intill heliga Alphakväll ut att brinna inne.

Attans vilken infernalisk tur (skicklighet) jag har som fostrat en ansvarsfull storson som är beredd att rycka ut till sin mors nödställdhet!

Tack D!

Sekulariserade in absurdum?

Är jag komplett galen som anser att detta är en sanslös paradox?

Advent kommer från latinets adventus (Domini) och betyder per definition (Herrens) ankomst!
Ända sedan Norden kristnades för ungefär 1000 år sen, har vi snickrat ihop ett samhälle - och ett Europa - vars grundvalar bygger på just Kristendomen.
Oavsett vad vi tycker om kyrka, stat, präster, tionde, pålagor och stundtals obegripliga regler, är adventstiden en kristen konstruktion.

Att då feglira med att 'Skolan får samlas i kyrkan under advent, förutsatt att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin...' kan i alla fall inte jag tycka är ok.

Jag kan köpa resonemanget om religionsfrihet, det icke-konfessionella som bör genomsyra undervisningen i svensk skola men jag måste få opponera mig mot hur bakbundna de olika kristna samfundens företrädare blir genom kraven på att inte få yppa ett ord om sin övertygelse.
Seriöst - hur många av er lider svårt av er barndoms präster och prelater som skickade med er en välsignelse innan jullovet började?
Hur många av er har traumatiska erfarenheter av att behöva lyssna (kanske till och med sjungit med i) psalm 199 - Den Blomstertid nu kommer?

Min största poäng i detta är inte ett påtvingat missionerande av oskyldiga små barn som ska indoktrineras till varje pris (mellan en och tre gånger per läsår) utan min vurm för historien.
Utan kunskap om varifrån vi kommer, hur tidigare generationer levt och vilka misstag som gjorts under historiens gång, tappar vi referensramar!

Utan referensramar får vi fortsätta att uppfinna hjulet gång på gång och det känns lite onödigt!