Sorgeband

Vissa dagar är det inte ett dugg kul att ha tillgång till snabb information.
Även om inte jag personligen är drabbad, är det en sorgens dag för vårt samhälle, för vår lilla skola på orten och de allra viktigaste och närmaste - familjen!
En alldeles för ung lärare har gått bort idag i den förfärliga och alltför vanliga sjukdomen cancer.

Mina tankar går till alla de som kämpar och förlorar, till alla de familjer som blir stympade, till alla de som saknar.
Tänk lite ni med - på Cacerfonden om inte annat!

Knasiga kläder!

Sakta men säkert fick jag upp något som vagt påminner om styrfart under dagen.
Symaskinen kom fram och hittills har Majblomman fått en rosaprickig volangkjol och ett par illblommiga puffbyxor!

Egentligen borde jag natta barn, två av gossarna ska till skolan imorgon men det är faktiskt så illa att jag har fastnat i syträsket.
Min skräniga kappa i vardande ligger pyrt till!

Hubba Bubba

Det är en grym tuggummikänsla över den här dagen.
Seg, segare, segast.
Det som är rena semestern för många - att få "ta det lugnt" hemma - är rena rama förslappningen för min del.

Imorgon är alla fullt friska och smittfria - för det har jag bestämt!

Statusrapport från sjukstugan

Det är lite spridda skurar här hos oss.
Sheriffen blev givetvis urdålig igår eftermiddag och har använt dagen idag till sakta men säker återhämtning.
Själv fick jag lära mig att det går utmärkt att väcka sig själv av ljudet från skallrande tänder.
Mina egna!

Klockan elva igår kväll låg jag med feberfrossa av någon mystisk anledning och trots att jag mer liknade en inlindad kåldolme i mitt stora täcke,  frös jag som besatt.
Imorse var allt som vanligt igen!?

Ännu en dag med småttingar hemma innan jag vågar börja tro på att den här omgången av sjukstuga är över - och då är det nästan helg, igen.
Det enda positiva med en sådan här hemmavecka, är möjligtvis de sovmorgnar som blixtsnabbt uppstår.
Det är en av anledningarna till att jag ser fram emot sommarlovet. 

Lite orolig

Mina barn kan knappast vara friska!
Inget slagsmål, inget kivande, inget evigt gapande?
Istället har de totalt missuppfattat det här med att ta på sig varsin karaktär ur Astrid Lindgrens digra skara av busiga och påhittiga barn.
Sheriffen kände sig mest besläktad med Emil, både Pysselkungen och Majblomman bestämde sig raskt för att vara Pippi och Stenkrossaren ville vara en av de pirater som håller Efraim Långstrump fången.

Så hur beter sig nu dessa rollfigurer?
Enligt mina barn så leker de snällt, fixar både fram och bort allt från frukostbordet och som final, släpar upp dammsugaren och torktrasor till övervåningen för att börja städa!

???

Jag klagar inte.
Inte alls, jag är bara ytterst förvånad.
Troligtvis har denna hjälpsamhet gått över framåt lunch!

Kabbar och Snickerboa

Jodå, jag står på benen.
Stenkrossaren åkte på kräkeriet strax efter sin brors insjuknande men alla andra är vid hyggligt god vigör idag.
Däremot har de små varit slaka till sinnes, vilket gjorde att de inte ens orkade strida inbördes som brukligt och jag fick chansen att ta en läsande dag på trappan.

Lotta Thells böcker; Utan en tanke och I skuggan av värmen, som delvis är självbiografiska om hennes uppväxt, var gastkramande otäcka.
En baksida av samhället de flesta av oss väljer att inte se - pundarnas och "Les Misérables" värld är inte vacker men likaväl en del av vår nutid.
Tips - läs!

För övrigt har vi mest ynkat oss över att de stipulerade 48 timmarna inte kommer ha hunnit passera imorgon bitti - och således blir det ingen utflykt till Astrid Lindgrens-värld för oss, tillsammans med resterande föräldrar och barn från årets hopp-och-lek i kyrkan.
Trist, riktigt trist.

Vi får väl helt enkelt försöka hitta på lite Emil-hyss här hemmavid - vilket troligtvis inte kommer att bli alltför svårt.
Dock helt befriat från "syra", "horse" och "kabbar".

Historiens vingslag och Pesten i byn!

Jomenvisstvettni!
Vi har haft en riktigt trevlig helg, trots lite smygmulet väder igår.
När "alla andra" bänkade sig för att heja på Loreen, slog vi oss till rätta för en vandring genom världshistorien med hjälp av den fantastiska franska tecknade serien, Det var en gång.

Vi hann fram till Marco Polos 24-åriga resa i Österled.
Sen kroknade alla små-vilda-glada och stupade på sina poster mer eller mindre.

Idag har Pysselkungen varit och firat sin vän Gammelgrodan som hade den goda smaken att bjuda på kalas.
Utöver presenten som Pysselkungen tog med sig, bjöd gossen säkerligen sina 12 jämnåriga kamrater på lillasysters kräksjuka.
Om vi och alla andra gäster har otur?

Det första som hände när sonen kom hem, var att han mådde illa.
Nu är både han och den yngsta lilla utmattade huliganen Stenkrossaren nerbäddade.
Inte för att jag tror att mini är sjuk - än - men för att han var uppe på övertid igår och har åkt öppet idag.
Vi vädrade "den lilla röda" medan ett barn var på kalas och åt årets första glass i hembygdsparken och genom att doppa tårna i sjön.

Och Loreen!
Jo visst, grattis till henne och resten av hennes stab av musiker, dansare, producenter och assistenter.
Själv är jag bara måttligt road av spektaklet och håller mig faktiskt inte ens med någon uppfattning om huruvida det är "bra eller dåligt".
Kul för henne, liksom!
Men det här med att "vi vann" har jag lite svårt för, jag har ju inte varit det minsta delaktig i hennes vinst alls.

Och resten av veckans inbokade festligheter och vardagligheter får jag nog omvärdera blixtsnabbt, risken för att de övriga små-vilda-glada trillar ner i illamåndeträsket är överhängande.
Alternativet att skicka iväg dem till skola/förskola finns inte med på världskartan förrän de friska 48 timmarna passerats.

Med det kastar jag iväg en fet känga till alla föräldrar som faktiskt hystar iväg sina barn i förtid, ni gör så att eländet aldrig tar slut utan smittan har all chans i världen att gå varv efter varv!
Ungefär som Digerdöden på sin tid.
Fast då hade folk och fä tydligen ingen koll på smittvägar men frågan är om det är så mycket bättre ställt med den kunskapen nuförtiden?

Men annars har det varit en bra helg!