Vi hamrar och spikar och bygger en ....ett leklov!

Att bygga Barbiehus låter lite pretantiöst i överkant men till vår storadotter gjorde vi faktiskt det.
Jag lekte arkitekt och ritade ett trevåningshus med rätt mått för full ståhöjd, väggar, dörrar och fönster utmätta och far-är-rar fick snickra ihop det.
Efter leverans till dottern, gick jag lös tillsammans med henne och inredde med tapeter, gardiner, mattor, väggpanel och fejkat marmorgolv, innan hon fick ta över helt och börja möbla bäst hon ville.

Dagens Barbiehus är av något mer modest karaktär.
En före detta bokhylla, givetvis fyndad på loppis, är ockuperad av Pysselkungens, Majblommas och Bam-Bams dockor.
Imorgon återstår ett försiktigt avröjande så fria ytor blottläggs för tapetsering.
Röda väggar efterfrågas!

Sheriffen har tillskansat sig en "pojkBarbie", mest för sakens skull - men om det kommer lekas så värst mycket med den - det återstår att se.

Samtliga fyra lyssnade på en favorit i repris ikväll med, Pippi Långstrump måste ju introduceras även för den yngste i familjen.
Självklart försökte Bam-Bam krypa ner i sin säng med huvudet under täcket för att kunna köra med kuddviftande tår som Pippi.
Funkade ett tag - ända till han upptäckte hur svårandats det var där nere.

Höstlov - det är bra saker det!

Marcos von Ring, bakterier och överbefolkning

Tidig morgon blev det.
Bam-Bam skulle kolla synen inne på ögonkliniken och visserligen är han inte lika falklik i blicken som sina syskon men han skulle med råge kunna klara syntestet för tung lastbil, om så behövdes.

Inga glasögon alltså, något sonen tyckte var trist eftersom bästa vännen J nyss fått slika.

Väl hemma utfodrades menageriet lite snabbt och jag surfade över nyhetssidorna.

Mina gamla vänner Marcos von Ring och Patrick Guérin är visst i farten igen, enligt Aftonbladet.
Multiresistenta bakterier kommer ta fler liv framöver, något som skylls på all antibiotika som skrivits ut det senaste knappa seklet.
Och forskare hävdar att vi numera är 7 miljarder människor som bebor denna planet.

Ärligt talat, jag vet inte vad som är värst?
Människors godtrogenhet, deras tilltro till medicinska innovationer eller den snabbväxande befolkningsmassan som trampar runt och girigt skövlar sin närmiljö.

Och vet ni, just nu tänker jag inte försöka lösa några världsproblem utan ge mig i kast med att bygga ett Barbiehus till mina små-vilda-glada och väldigt höstlovslediga illbattingar.

Får jag sova snart?

Det här med vintertid känns faktiskt inte alls som någon bra idé.
Sommartidsvridningen är ju så mycket bättre!
Klockan är inte mer än fem på eftermiddagen och det är rena "natta" utanför fönstren.

Dagens bästa har i alla fall varit att far-är-rar "snickrade" ihop tvättmaskinsluckan så nu kan jag roa mig med min favorithobby igen på hemmaplan.
Och den supertrevliga reservdelsförsäljaren från i förrgår får vänta lite till med en beställning.

Jag hann aldrig slänga iväg en formell beställning, vilket var tur eftersom jag råkar vara gift med en ingenjör/klurig uppfinnare/mekaniker.

Vägen till Umbria, del 1

Idag var det jag som tog en minisemester från normaltillståndet städa-plocka-leka-röja.
Istället har jag förflyttat mig runt i hemmets vrår med näsan över en bok, hela dagen.
Familjen har utfodrats och hutats åt i lämpliga doser men något större engagemang har jag inte lagt ner på de små-vilda-glada.

Jag har befunnit mig i utkanten av Umbria, Jan-Erik Ullstöms värld.
Den är inte lättläst, långt därifrån.
Bra textmassan kräver sin läsare, tättskrivna sidor med lite luft emellan styckena.
Till en början hade jag svårt att ta mig in i historien, många namn, platser och ett hoppande mellan både tid och rum, gjorde att jag ofta tappade tråden och inte kunde forcera igenom boken som jag normalt gör.

Det är också en del av historiens styrka.
Eftertanke krävs, som läsare måste du vara fokuserad och med ett stort mått fantasi har Jan-Erik skapat en helt magisk dimension som fortfarande förbryllar mig.
Egentligen är det snudd på elakt av mig att inte ha läst den andra och avslutande delen av detta mastodontverk till debutroman innan jag yttrar mig men gissa om jag har blivit nyfiken på hur det ska gå för "vandrarna".

Jag ser tydliga drag av både J.R.R. Tolkien och George Orwell i detta verk.
Men även från fysikens lagar hittar jag möjlig inspiration i form av den omdiskuterade strängteorin
Tolkien för de magiska och minst sagt gränsöverskridandet, Orwells svarta syn på hur Staten ser allt och upprätthåller lagar för medborgarnas strikt inrutade och snävt begränsade vardag i romanen 1984.

Vill du bara ha snabb underhållning, bli temporärt förförd och serverad enkla lösningar som är fullt begripliga - då är inte det här rätt bok!
Däremot om du som läsare vill få något mastigt, fantasifullt och ändå delvis samhällskritiskt att fundera över - då är det helt rätt.

Nu ska jag bara jaga rätt på andra delen ...

Hugo

För en dryg vecka sedan, fick jag frågan om jag kunde ställa upp som veckans tre-minutersprofil i Smålandsnytt!

När jag ser det här, känner jag att det var rätt gjort att tacka nej.
Det finns vissa som förtjänar uppmärksamheten mer - än en Mångmamma i Småländska skogsbrynet!

Trias, Jura, Krita, Perm, Karbon, Devon, Silur ...

Jag är sjukt nöjd med min insats för arkeologiska utgrävningar i vad som en gång i tiden lite vagt påminde om en "walk-in-closet".
Tyvärr är jag inte riktigt lika nöjd med de fornminneslämningar som vandrat ut och parkerat sig i sovrummet.
Kartonger på höjden och tvären med bebiskläder från tidig Kritaperiod, otaliga bra-att-ha-grejer och en omöjlig hög med kläder jag trodde att jag skulle laga en gång i tiden, strax före Columbus for till Amerika.

De små-vilda-glada är desto mer lyckliga över sin nya hylla, bord och möjligheten att titta på film i sin barnkammare.
Möbleringsrokarder är tröttsamma men lyckosamma i slutändan.

Utöver mitt grävande, röjande och omstuvande idag, har jag hunnit testa hur det känns att leva husmorsliv-från-förr.
Största grytan full av handdukar fick sig ett långkok på spisen idag.
En dryg vecka till får jag leva utan tvättmaskin men idag fick jag tag på rätt reservdel och en otroligt trevlig kille i telefon som vände ut och in på sig själv för att jag skulle få rätt pryl, till vettigt pris.
Sådant gillas!

Pysselkungen ansvarade för middagen så det fick bli en favorit i repris - köttfärssoppa.
Denna gång på hemmald älgfärs - inte tråkigt alls.

Nu har de flesta små rasslat ner i sina sängar och jag har för avsikt att förtränga allt om vilsesimmade fornfynd, trasiga luckor och grustag i hallen.

Undrar om ett glas vin eller två botar mitt begynnande halsonda?
Om inte annat kanske jag kan ignorera en eventuell halsfluss i ytterligare några timmar!
Fredag - på er!

Inget mer tempo idag, tack!

Med nästan 12 mil i ryggen och inte längre hemifrån än knappt två, en vända förbi biblioteket (visserligen bara för att lämna tillbaka Sheriffens glömda böcker), två turer genom affären, en upphämtning på kören, en på förskolan och en hos min tvätterska och tillika bästaste Freundin samt en i vedboden av brännbart material, en fiskgratäng, otaliga mackor, sagor, sånger och diskmaskiner senare - inte att förglömma dagens insats - riddarborgen, känner jag mig rätt mör.

Det är ok att det är en sjukstugefredag imorgon med.
Kanske skulle slå till på att sitta still framför en film med de små?

Eller inte ...