Den Rosa Manicken

För ett år sen, ungefär, landade en makalös manick hemma hos min kärringkompis C - ett cupcakesjärn!

Oftast används det till sconesmuffins, nygräddade och varma, på alla dignande kärringfrukostar hon bjuder på.
Jag har varit lite lagom avis sådär sedan dess.

Idag har jag införskaffat en likadan, fast bubbelgumsrosa!
Provkörd givetvis.
Med sconessmet i till kvällsfikat.

Jodå, de blev helt klart ätbara!
Och jo, jag har hört att världen ska gå under imorgon och att det blir julafton om några dagar men det rör mig inte i ryggen.

Jag ska bara lukta på mina blommor under korkeken...sconesmuffins hädanefter!

Könsförvirring

Egentligen är det bara skrattretande att jag stundtals svarar på marknadsundersökningar, konsumentåsikter och ger synpunkter på nya produkter - fiktiva eller högst reella - på nätet.
Jag känner ingen som är så grymt kritisk till all form av reklam som jag.

Adblock är givetvis installerat på min dator, Spotify Premium ordnade jag ju förra veckan, reklamblad i brevlådan duger inte ens att tända pannan med utan åker direkt ner i återvinningskassarna, reklampelare är vi förskonade från här ute i obygden och staden besöks ytterst sällan.
Tv-reklamen är jag lyckligt ovetande om eftersom själva tv,n saknas!

Då blir det lite fjantigt att svara på slika undersökningar.
Allra helst som jag dessutom är en urusel konsument av allt annat än det mest basala - mat, eventuellt ordinerade mediciner, bränsle till bilen och skor till de små-vilda-glada.

Och allra-allra fånigaste är det när undersökningarna börjar med en fråga om vilket kön jag tillhör, med efterföljande uppmaning om att endast välja ett alternativ!?
Utan att vilja trampa eventuellt identitetsförvirrade hens på tårna, borde det vara rätt enkelt att bestämma sig för vilket kön man tillhör?
Välj ett bara.

Fast helst en uppmaning till alla dessa företag om att sluta fråga efter könet!

Det är ju knappast min östrogenhalt som väljer variant av mjölk, bensinpump eller som ratar lightprodukter.
Att ta varje tillfälle i akt till att fackindela människor, oavsett om det handlar om kön, ålder, vikt eller bostadsort känns så förlegat!

Sett ur det perspektivet blir det tydligt, i alla fall för mig, att  jag bara slösar bort kreativ tid på att svara på idiotiska och redan på förhand ledande frågor, där jag förväntas lämna åsikter utifrån mitt kön/ålder och inte min o/kunskap om allehanda företeelser.

Skönt att det finns en deleteknapp!

Vov Vov...

Det är inte fullt så illa att jag drabbats av skrivkramp eller ordbrist, bara så att orden och formuleringarna nyttjas i sin talade form och inte i sin skrivna för tillfället.
Jag pratar oavbrutet nu - i telefon, i verkliga möten och nästan jämt annars också.
Även i sovande tillstånd.

En sak jag grubblat mycket på de senaste dagarna är hur det ska vara så svårt att få Stenkrossaren att förflytta sig från punkt A till B utan att hitta på sattyg under tiden?
Han har ett ganska gravt rörelseenergiproblem för närvarande.

Med begriplig svenska: han är stört omöjlig att få att 'gå fot'.
Jag har hittills kunnat dressera både hästar, vilsesimmade katter, nappflaskuppfödda lamm och fem barn att förstå sambandet mellan att göra som jag vill - och att göra som de själva vill.
Ett visst mått av totalitär lydnad är av nöden om små människor ska kunna vistas i det offentliga rummet, såsom ute i trafiken, bland andra små och stora människor och för att inte oavbrutet vara en vandrande katastrof i vardande.

Jag brukar lite lakoniskt säga att 'det kommer att gå bra för det barnet - om han överlever' och det är just det där sista som oroar mig.
Han har inte mycket till självbevarelsedrift eller säkerhetstänk.

Nu är det bara att snabbt finna ett sätt - utan alltför mycket konflikter involverade - som får sonen att förstå vitsen med att vara samarbetsvillig.

Alternativet är ju koppel eller sele...

Majblomman, the rednosed singer

Gårdagens tempo skruvades sakta men säkert upp till normala Mångmammatakter.
Från förmiddagens middagslagning, till mittpådagenröjet för att hämta den lilla rödnästa Majblomman och åka till sjukhuset för att se vad för typ av eksem/allergi hon lider av.
(Bara känslig hud i allmänhet - atopisk hudtyp.)
Till hetsen för att hinna hem och hämta tärnlinne, glitter och ljus och sedan leverera den skönsjungande tösen för repetition före kvällens Luciafirande.

'Hela familjen gick ut med geten', vilket är detsamma som att vi satt bänkade längst fram och njöt av ljusen, rösterna och musiken.
Jag slapp hälla hinken med vatten över Lucian också, trots att det uppdraget tillföll mig om utifall att...
Majblomman kom lite fel in i första takten av 'Nu tändas..' men med lite hjälp från sina körkompisar, kom hon rätt och sjöng en vers solo för en fullsatt kyrka.
Modigt och stort!

Att sen få hem fyra uppskruvade små-vilda-glada och få ner dem i sina sängar var en bedrift i sig.

Idag är det än så länge bitande kallt ute och både sprattliga fyrbeningar och mer immobila vedpannor behöver utfodras så det är väl bara att rusta sig för en tur på tundran - Spotify i öronen och ett evigt rännande mellan vedbod och källare.

Sitt Fido..!

Eftersom jag tycker att det är ungefär lika upphetsande att släpa ved, som tanken på att korsa Sydpolen i kortkort och högklackat, angrep jag situationen på en något annorlunda sätt idag.
'Alla andra' är ju sååå nöjda med sin Spotify i fjantofånen så jag kan ju inte vara sämre än att jag testar, tänkte jag.

Med ett litet delfacit i handen kan jag bara säga att det är ju tur att det går att lära gamla hundar sitta!

Vända efter vända över tundran med fullastad pulka och en säck i den lediga handen och vips! fanns det ved inne för åtminstone två dagar framöver!?
Uppenbarligen var det en finfin idé att  frångå mina småländska principer.

Jo, jag är faktiskt inte bara bosatt i detta landskap, jag är till hälften Småländska, av födsel och ohejdad vana.
Pappa växte upp inte långt härifrån.
Antagligen är det på grund av min börd som jag anklagas för att åldras baklänges - fast den ekvationen är ju enkel - som halvsmåländska vänder jag ju givetvis inte bara på slantarna, utan jag spar en del av årets 365 dagar varje gång jag fyller år!

Men att vara dumsnål och undvika Spotify Premiumkostnaden fortsättningsvis, det tänker jag inte vara.
Det var snudd på ett nöje att dra ved idag!

Men bara snudd på... 

Tova, Kleva och Kotte

Tre små-vilda-glada och jag ligger uthällda i barnkammarsoffsängen och har en adventskalenderfrossarkväll.

Trolltider är och förblir den allra sötaste kalendern genom tiderna.

Jul-o-stämning

Så här års brukar de flesta familjer härja runt i affärerna och leta klappar, planera julmaten, plocka fram allsköns pynt och febrilt leta efter Luciakläderna.

Inte jag.

För andra året i rad gör jag mitt bästa för att förtränga att det ska smälla till och bli en 24.e den här månaden också.
Tack och lov kommer de små-vilda-glada hem med drivor av pyssel från skola/förskola och en fantastisk pappersjulstjärna som Pysselkungen gjorde, kom inte ens ner från fönstret förra året.
Inte de röd-och-vit-rutiga gardinerna i köket heller, så det kan nästan betraktas som färdigpyntat för mitt vidkommande.

Och julmaten - jag röstar på pizza - som förra året!

Däremot kan jag mycket väl tänka mig att ösa på med levande ljus, brasa i spisen och glögg-pepparkakor härifrån och fram till januari.
Någon av mina krukodlade granar som har sin sommarhemvist i växthuset kan få komma fram på trappan också men resten lever jag gärna utan.
Det duger va?