Jag brukar verkligen inte drabbas av livskriser, åldersnojor, katastrofkänslor och existentiella frågor.
Nu är jag i alla fall här.
Jag har ungefär 19,5 timmar kvar av att befinna mig närmre 40 än 50, ungefär sex månader av mitt hittillsvarande kända liv kvar och inser med förfärande klarsynthet att jag verkligen inte är odödlig.
Samtidigt är jag alltför ung för att undvika allt vad faror, utmaningar och nyorienterande heter.
Livet är verkligen inte enkelt, smärtfritt eller räkmackelikt men vi har faktiskt inget annat än just livet att förhålla oss till.
Bra eller dåligt - det är en definitionsfråga - delvis styrd av konventionen, traditionen och rådande omständigheter.
Till alla er som inte behöver drabbas av grubblerier mitt i natten, önskar jag en god natts sömn.
Och till er som liksom jag fnular över livets tillkortakommanden; en ännu bättre god natts sömn!
Vi behöver den!