Dagsbokslut

Förutom att jag har lagat mat, gånger två middagar idag, har jag hunnit hopp-och-leka i kyrkan.
Gånger två!
Först i "vanliga" och sen en traditionsenlig lunchmacka hos PastaMia.

Stenkrossaren försvann hem till sin tjej en stund och jag hjälpte till med att hämta skänkta loppisföremål i ett av byns häftigaste hus.
En trappa upp snubblade vi in i ett magnifikt rum med en underbar handmålad tapet, kakelugnarna stod som spön i backen - eller åtminstone en i varje rum - utsikten över sjön var bedövande vacker och ytorna minst sagt väl tilltagna.
Ungefär 200 kvadratmeter per våningsplan!

Läxläsning, hårkapning på en av sönerna, sanerade huliganer och omstoppning och jag känner mig rätt nöjd med dagen.
Nu lockar sängen, en bok och helst en lång natts sömn.
Imorgon vankas "kärringfrukost" en bit bort.
Ska bara brotta iväg morgontrötta barn till sina rätta platser först!

Dagens middagstips

Det doftar gott i mitt kök!
Dagens och morgondagens middag är snart klar.
Vitlöksspäckad och rosmarinkryddad lammstek, ris och kantarellsås samt en potatis- och löksoppa på bas av hemkokt lammbuljong puttrar ikapp.
Inte tråkigt alls!

Ibland är det svårt att vara mild och huld

För inte så värst länge sedan, satt jag och scrollade igenom förra vårens inlägg.
Jag slogs av hur urbota trött och arg jag var hela tiden.
Sjukdomar, röra, halsfluss och allmänt stök som bara avlöste varann i en aldrig sinande strid ström.

Lite vagt tänkte jag att "det är ju skönt att jag inte är lika ilsken längre".

Jojo.
Dagens utbrott kvalar in bland topp-fem på blodtryckshöjarlistan.
Första gången i år som huliganernas hår stod rätt bakåt av vinddraget från min ilsket skällande stämma.

När vi alla sansat oss något blev det kramkalas och diverse "förlåt" som fick avrunda kraftmätningen.
Tur att vi hade betat av middagen och läxorna innan stormen slog till.

Nu får det gärna vara sängdags, inte bara för de små-vilda-utskällda som redan landat på sina kuddar,  utan även för en urlakad disktrasa till Mångmamma.

Fast det här hann vi skratta gott åt.
Före kuddstupandet.

Mitt lilla yrväder till speta

Nix, inget BMI-prat alls.

Däremot är dottern smal som sina syskon, ser anständigt bra utan korrigering och kan verkligen inte sitta still strax efter skolans slut.
Majblomman och Stenkrossaren for fram som små tornadon inne på sköterskeexpeditionen, stetoskop hållfasthetstestades, lådor inventerades och längdstickan demonterades.
Sjörövarlappen skulle helst följa med hem tyckte minihuliganen men den behövdes nog till nästa barn som skulle testa synen ansåg "syster Karin".

Själv tyckte jag att det var rätt behagligt att komma hem för att kunna släppa ut galningarna på de fria ytorna hemmavid.

Att uppnå individuell idealvikt

Vintern var för mild.
För snöfattig och för kort.
Våren hittills för ljum och de små-vilda-glada för duktiga på att sysselsätta varandra.

Innan någon får dåndimpen över alla dessa påståenden, vill jag bara härmed frankt meddela att jag verkligen inte levt som jag lärt.
Jag brukar vara duktig på att predika sambandet mellan intag-uttag.
Att sund och balanserad kost i kombination med ständig rörelse, automatiskt leder till en idealvikt.

Jo pyttsan också!
För några veckor sedan insåg jag att jeansen började strama, att några märkliga volanger hade dykt upp ovanför byxlinningen.
Hua!

Ändå har jag inte mycket till övers för den rådande BMI-hetsen, som ni redan vet.
Jag höll mig helt klart inom "normalspannet" men var absolut inte tillfreds med den gångna vårens ost-och-vin-sullande, som definitivt parkerat sig i ett snyggt extrabälte runt kroppen.
Dessutom har vi haft en betydligt mildare vinter än de två tidigare, vilket lett till att ved/foder/vatten-släpandet inte varit fullt så betungande (och nödvändigt), detta år.
Inte har jag behövt fara runt som ett torrt skinn efter de små heller, på samma sätt som tidigare.

Dags att ta krafttag och då menar jag verkligen ingen bantningskur, något tokdietande eller hysteriska träningspass.
Bara lite sans och måtta med vad jag stoppar i mig och hur mycket jag rör på mig.
Resultatet har inte låtit vänta på sig.
Jag har fortfarande några kilon kvar innan jeansen sitter där jag anser att de bör men drygt två kilo är borta på tio dagar.

Egentligen handlar detta inte om hur duktig jag är, eller hur värdelösa andra är som oavbrutet kämpar med vikten men misslyckas.
Det handlar mycket mer om hur indoktrinerade vi blivit av centimeter och kilon, tabeller och olika uträkningar som ska tala om för oss om vi är normala, överviktiga eller direkt feta.
Jag är fast förvissad om att vi är stöpta i olika former, att vi alla känner av när kroppen inte riktigt är på topp, att alla har en högst individuell idealvikt som passar oss själva bäst.

Vi har alla olika uppsättningar gener som styr, arvsanlag som stretar mot att uppnå någon form av jämvikt..
Att därifrån sträva mot en likriktning i ett, i mångt och mycket sjukligt, kroppsideal, gör att alltför många jojo-bantar sig till övervikt.
Uppenbarligen faller jag själv inom ramen för det "normala", både vad det gäller BMI och centimeter kring midjan, även om jag travat uppåt i tyngdklasserna.
Ändå är jag inte helt tillfreds med mig själv. 
Min vanliga vintervikt passar bättre ihop med min garderob än den nuvarande barlasten jag släpar runt på.

Och ni andra, hetsa inte upp er över den kommande badsäsongen, det är betydligt roligare att simma och bada utan att frysa, så lite hull behöver vi alla.

I eftermiddag ska jag och Majblomman på hälsosamtal hos skolsköterskan.
Visserligen är det en nyanställd men det ska bli mycket intressant att se om även denna vill räkna ut dotterns BMI?
Precis som hennes föregångare gjorde med min Pysselkung för ett år sedan.

Läsa lusen av eller lusläsa?

För övrigt ligger jag bra till när det gäller min egen lilla idé om att jag borde hinna läsa två böcker i veckan - i snitt.
Sedan förra lördagen har jag betat av nio stycken!

Tänkte börja med den tionde om en stund!

Majhelg

Solskensdag och stugsovande.
Kaminvärme och trappläsande.
Utelek och lammgryta.

Imorgon är det vardag.