Kalasdags med motorproblem

Det här med födelsedagsfirande är grymt överskattat när födelsedagsbarnet passerat barnstadiet.
Huvudpersonen kom hem från jobbet, fiskade upp Sheriffen och begav sig mot stan för shoppingrunda.
Jag och Pysselkungen har bakat tårta, småhuliganerna har gjort ofog i stallet - vilket är detsamma som byggt koja av alla hästtäcken i sadelkammaren -  och sen var de tre yngsta ute och körde cykelrace över ägorna.

Telefonen började gå varm och jag har blivit inviterad till en maskerad, mycket oväntat och väldigt roligt!
En gammal Sollentunian (förhistorisk arbetskamrat till far-är-rar) ringde för att få gratta och hade mig kacklandes i örat istället.


Drygt tre timmar efter avfärd, kom herrarna hem efter ett startmotorproblem.
Så värst mycket shoppande hade det inte blivit, om vi inte betraktar bilbatterier och skiftnycklar som shopping?

Samtliga små-vilda-glada är vederbörligt tårtutfodrade, pyjamasade och tandborstade dock inte i sängläge riktigt än.
Sista versen på en film (istället för saga för en gång skull) går och sen är det bums i bingen.

Och jag har fastnat i det här.
Igen!

Vägen till målet!

I morse frågade Sheriffen när han skulle kunna ha sitt kalas.
Typ, öh, aldrig var jag på vippen att svara, vilket jag inte gjorde.
Lite vagt hänvisade jag bara till den fullt uppbokade månaden som ligger framför oss och de begränsade antalet oinbokade helgdagar som återstår.

Jag gillar fulltecknat schema precis lika mycket som jag gillar motsatsen.
På något vis är de tätt förknippade med varandra.
Får jag inte "ta dagen som den kommer-dagar" lite då och då, blir jag superstressad.
Aktivitet efter festligheter efter möten är bara en enda lång transportsträcka som ska klaras av.

Så vill jag inte leva.
Av samma anledning försöker jag hejda barnens tävlingslusta.
- Jag kom först, jag är etta! gastar telningarna förtjust när de lyckats sladda sig fram till matbordet/bilen/random annan plats, eller när de hävdar sin suveränitet i egenskap av äldsta barn i sammanhanget.
Jag stönar högt och fräser ;- Bra jobbat, du leder ligan ner i kistan!

Inte ett dugg politiskt korrekt men det struntar jag blankt i.
Visserligen är jag sjukt dålig på att baravara och Luther har sin fasta punkt i tillvaron på min ena axel men ändå är det så erbarmligt orimligt med denna stress och jakt på förstaplatsen i allt.
Nej, någon tävlingsmänniska med inbyggd vinnarskalle kommer jag aldrig kunna bli.

Slutdestinationen är inte det viktiga, vägen till målet betydligt mer intressant.
Ändå anser jag att jag är målinriktad?

Idag har jag med framgång undvikit att göra tråkiga-men-nödvändiga-saker.
Inget snabeldrakande, inget fläckletande, inget virvelvindsplockande.

Bara roliga-och-ganska-nödvändiga.
Kört barn till skola.
Mejlat en jobbtext.
Ätit senfrukost med de två fredagslediga små.
Scrollat runt bland bloggar,
Friserat Barbiehår.

Bara bra saker!

Ikväll blir det födelsedagsmiddag för husets äldsta manliga familjemedlem och sen får vi se, helgen är inte tokinbokad.
 Än!

Passa på nu!

Sommarmorgon, kärringfrukost och picknickfilt.
Massor av prat, skratt och kaffe.
Soltrötta barn, konfliktlösningar och skrubbsårsben.
Middag, utelek och läxor.
Kvällsmacka, jobbskrivande och nattning.

Imorgon ska det visst regna!?

Monsterkrockar

Ikväll när jag stoppade ner de tre yngsta i horisontalläge, samlades vi som vanligt i barnkammarens soffsäng för saga, sång och prat först.
Givetvis lite för sent men ändå med ett par underbara Per Nilsson-böcker om kavata prinsessor och moderna monster.

Kopplingen mellan Ola Tola, Sopnedgasten och Ville Vilse ur böckerna och vårt alldeles eget Pannrumsmonster var ju uppenbar.
Lika självklart var det att spinna vidare på varför den lille Pannfläkten inte ville bli ett stort och otäckt Pannrumsmonster utan ett rart och hjälpsamt istället.

En liten fabelliknande och sedelärande passus klämdes också in genom monstrets önskan om tomtevän, en kombination som inte riktigt gillades av föräldrarna.
Naturligtvis var jag tvungen att förklara varför jag håller den misslyckat filtade dammråttan Stisse fången i min Häxportmonnä - det vore ju tråkigt om han fortsatte med sitt eviga skorstensfejande och dumheterna med att förminska sig själv medelst tovning.
Tid, är det enda dammråttor har riktigt gott om så förr eller senare kommer han att växa till sig och bli ett stort mäktigt dammoln.
Kanske till och med så skräckinjagande att han kan ta tjänst som Parkeringsgaragemonster?

Och de tre-sma-rare?
Två sover skavfötters med varandra, en enda i egen säng och alla med ett belåtet leende på läpparna.
Monstren håller sig i källaren och jag ska hugga mig en kudde i farten, imorgon har jag lite text som ska knackas ner.

Mötesförvirring

Jag var helt medveten om att jag skulle till skolan ikväll.
Precis lika övertygad var jag om att det var ett Samrådsgruppsmöte som stod på schemat.
Det mötet skulle börja 18.30 och ända fram tills kvart över fem var jag fast förvissad om att jag hade gott om tid.
Just exakt då - kvart över fem - slog det mig att anledningen till att far-är-rar kommit hem "tidigt" inte var för avlösa mig till halv sju, utan för att jag även bokat in ännu ett av alla utvecklingssamtal ikväll.
Halv sex.
Med Pysselkungen!

Full fart ut genom dörren och på plats två minuter före utsatt tid.
En glad son, en nöjd klassföreståndare och en stolt mor avslutade mötet 35 minuter senare.
Samrådsgruppsmötet?
Det sorterades bort ikväll, vi ska plocka ihop veckans läxor och välta omkull barn istället.

Sommarslö

Från vinter till sommar på bara några dagar och givetvis är det allmänt kaos i alla barnens garderober.
Urvuxet och inte-riktigt-ivuxet om vartannat.
Ny gympadojor som redan borde bytas ut mot sommarsandaler, shorts som är på villovägar och resten av vinterkläderna kvar i hallen.

Nåja, det hinner nog bli några kalla dagar till så jag tar väl ännu en kaffe på trappan  och njuter av solen.

Bokmalen slår till igen

Efter en givande träff med författare och bokförläggare i lördags, ligger det ju nära till hands att anta att jag skulle - fylld av energi - kasta mig hem och knacka för glatta livet på tangenterna.
Istället har jag läst.
Läst som en galning.

Haruki Murakami var en ny bekantskap för mig och hans "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" var så pass inspirerande att till och med jag som aldrig skulle komma på idén att börja springa, faktiskt började överväga det för en kort millisekund.
Den la jag ifrån mig i söndags morse.
Sen betade jag raskt av ytterligare tre böcker under dagen - Eva Holmquists "Kedjor känns bara när du rör dig" samt Waris Diries "Ökenblommans återkomst" och "Smärtans barn".

Av någon underlig anledning hade dessa böcker ett gemensamt tema - kvinnans underlägsenhet visavi mannen.
Diries böcker är ju i en västerländsk kvinnas ögon, fullständigt förfärliga.
Kvinnlig omskärelse eller könsstympning som det faktiskt handlar om är inget annat än ren och skär tortyr.
Evas ungdomsbok om ett flergenerationsrymdskepp där makten ärvs och kvinnor utestängs från de högsta posterna, tar upp snedfördelningen på ett annat och mer generellt sätt.

Idag var det dags igen - två svenska  kvinnliga deckarförfattare med Helena von Zweigbergk först ut.
Hennes roman i serien om fängelseprästen Ingrid "Fly för livet" var helt okänd för mig tidigare.
Stundtals riktigt gripande, däremellan mest ett...mja!?

Till sist dundrade jag igenom Liza Marklunds senaste roman om Annika Bengtzon, "Du gamla, du fria".
Välsnickrat hantverk, grundlig research och lättsmält.

Nu måste jag ha tankat ord så det räcker -  i alla fall för en kväll eller två.