torsdag 25 juni 2009

Tigermorgon

Likadant som vanligt, fast ändå inte.
Tidigt uppe idag - delar av små-vilda-glada tyckte att 05.24 var en lämplig tid att börja dagen på.
Kan bara hålla med.
Solen skiner, uthärdligt varmt ute än så länge och förhoppningsvis kommer i alla fall de två yngsta inte vara uppe till strax före 22.00 ikväll.
Om de nu vaknat och börjat i tid, menar jag.

Gjorde misstaget att sent igår kväll läsa en beskrivning av dödsmisshandeln av John Hron.
Minns händelsen men har inte tidigare tagit del av just detaljerna.
Otäckt.
Finns inget annat man kan säga eller tycka.

Genast började skräckbion dra igång i huvudet på mig.
Alla de faror som lurar på små och halvstora barn, alla de j-a empatilösa, värdelösa, sjuka, emotionellt skadade, sinnesrubbade idioter det tyvärr finns ibland oss.
Nej, jag jobbar gärna med mina egna fördomar men därifrån till att dalta med dessa vedervärdiga avskum av mänsklig ras - kan inte!

Hur illa man än blivit behandlad under sin uppväxt har varje människa ett ansvar att ta konsekvenserna av sitt egna vuxna handlande.
Punkt.
Det går inte att skylla på enfärgat Lego och klumpig vaggning hur länge som helst!

Oavsett hur "synd" det varit om dessa individer när de var små osv osv... kan ett brott mot ett barn, vare sig det rör sig om våld, hot eller av sexuell karaktär, aldrig bli annat än fullständigt vidrigt.

Allt tugg om lika inför lagen eller Oskyldig till dom har fallit eller till och med Människovärdestanken.
Ledsen.
Jag köper inte det.
Inte när det handlar om barn!

I min värld skulle jag gå över gränsen, utan tvekan, om det hände något med ett av mina barn.
En uppretad tigrinna är inte att leka med...
Hoppas jag aldrig behöver ställas inför det valet!

onsdag 24 juni 2009

Jag har stoppat bomull ut i örat...

Börjar längta efter en av dagens bästa stunder.
Allra bäst är morgonen, med en kopp kaffe i handen, på stilla stros genom trädgården.
En annan av de rofyllda stunderna är när små-vilda-glada kommit till ro för natten.
Däremellan är tempot så högt att jag knappt hinner känna efter.

Vi har fullt projekt från morgon till kväll, att de små liven överhuvudtaget står pall för dagens aktiviteter är mig en gåta.
Själv far jag som ett torrt skinn mellan alla konflikter, måltider, diskar och tvättar.
Någonstans mitt i stannar jag upp, andas och inser att jag faktiskt njuter av tillvaron.
Jisses vad långtråkigt jag skulle ha, och vad fet jag skulle hinna bli, om jag inte rantade runt i ringen efter alla små-vilda-glada.

Ändå - efter en lång dag är det skönt att få vila öronen från alla ljud.
Blir alltid lika förvånad när jag upptäcker att folk har en radio som står på hemma i deras kök.
Lite som att; Ja visst ja, radio finns ju också!
Ljud är inget jag lider brist på, snarare tvärtom.
Kanske därför jag uppskattar tystnaden som sänker sig framåt sena kvällen.
Har inget behov alls av att lyssna på musik, ha en radio som står på eller en tv som brusar.
Orkar knappt konversera övrig del av familjen.

Tystnad är en bristvara hos mig!

"Attila the Hun" mk II

För många år sedan umgicks jag med en vän vars son kärleksfullt kallades för "Attila the Hun" av sin ömma farmoder.
Inget ont i pojken men saker hände runt omkring honom jämt.
Bara företaget att ta sig tvärs över ett golv kunde föranleda omkullknuffade möbler, nersprugna syskon och liknande episoder.

Jag bor med en liknande destruktor.
En liten gosse som har en oförståligt stor förmåga att "råka" ha sönder de mest skiftande saker i och runt vårt hus.
Fruktansvärt arbetskrävande!

Trots idogt arbete att "beteendemodifiera" honom, misslyckas jag nästan jämt.
Nu senast upptäckte jag att den nyligen ihopfipplade kaninhagen var ramponerad.
Märlor inslagna i burens gavel - borta.
Hagen - öppen.
Golvet inne i buren - skevt, tillknölat och slut, som golv betraktat.
Sicken himla tur att vi inte hämtat hem någon kanin än!

All positiv förstärkning jag kan komma på, används på denne lille gosse.
Stundtals ger det resultat, för det mesta inte.
Tyvärr gror ilskan hos mig när jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen, blir tvungen att sanera efter hans tilltag.

Läste häromdagen att ett barn kostar ca en miljon kronor under sin uppväxt.
Någon bank som räknat ut denna summa utifrån kostnader som mat, kläder, aktiviteter, inkomstbortfall under föräldraledighet, boende, transportmedel och så vidare.

Jag har en stilla undran om hur mycket denne lille man kommer kosta oss i meningslöst-förstörande-och-återställande?

Någon som har ett effektivt tips på vad att göra?

Störande detaljer

Ibland går det inte så fort.
Jag lägger märke till någon avvikande detalj i periferin men innan jag till fullo begripit vad som är fel, har tiden rasslat iväg.
Som nu senast när jag vaknade och insåg att jag behövde titta på obduktionsrapporten igen.
Mycket riktigt, där är jag omnämnd som VIII-gravida, VII-para.

Stämmer illa!
IX-gravida kan jag gå med på.
Undrar om det bara är ett utslag av omöjligheten av att vara gravid för nionde gången eller någon mer djuplodande brist inom sjukvården?
VII-para däremot, det fick sjukvårdspersonalen rätt.

Som sagt, störande detaljer.

tisdag 23 juni 2009

Näe, inget smart sagt eller tänkt idag...

Vilken fart det kunde bli på den här gamla kossan (som om det skulle vara brist på styrfart i vanliga fall...) idag.
Från ett trevligt och välbehövligt socialt avstamp till sjukhusbesök och handling.
Allt genomfört med fyra små-vilda-glada i släptåg!

Har framgångsrikt undvikit allt vad sanering-av-hem heter och istället ignorerat å det kraftfullaste grus, gräs och griserier inne.
Solen skiner ju för bövelen!
Barn måste blötläggas med hjälp av kannor, plantor likaså!

Inga sensationer kan blottas idag dock, småpratande om amning, acne och priset på gurka är inte överdrivet upphetsande att förtälja.

Återkommer vid mer intelligent innehåll i skallen!

måndag 22 juni 2009

En sista uppgift..

Mer vattenlek blev det på eftermiddagen.
Samt min bästa Huskatt i luren, hon hade också huset fullt med sommarlovslediga vildbasare.
Sen slog nog blixten ner både en och två gånger hos oss!
Äntligen fick jag ändan ur, och släpade fram en-föredetta-sekretär ur förrådet.

Lådorna har redan vandrat vidare till nya uppdrag, som hyllor i badrummet och jordgubbsodlartråg.
De sorgliga resterna av det som en gång var mitt flickrums skrivbord attackerades med såg och hammare - och simsalabim - återuppstod pjäsen som ett tilldragande element i mitt växthus.
Med lite tingel-tangel och några hemsnörpta krukor ( notpapper, jag säger bara det..) blev det riktigt bra.

Återanvändning i sin yppersta form.
Till och med maken, som i vanliga fall är en skrotsamlare av rang, skakar bekymrat på huvudet åt mina infall stundtals.
Fast just den här möbeln har fraktats över halva landet genom åtskilliga flyttar, då kan jag bara inte hiva iväg den utan att ha testat, en sista gång, innan den får sluta sin vandring genom tillvaron på närmsta eldplats.
Dvs i vinter på kullen i hagen!

Sommarlov. På riktigt.

Idag känns det att vi har sommarlov, märk väl, inte semester och ledigt allihop, utan just sommarlov.
Stora barn iväg på eget bus, make på arbetet och jag med små-vilda-glada i hasorna här hemma.
Solen skiner, lagom drägligt varmt ute och förmiddagens sjöslag är avklarat.
Blomsprutor, plastkannor och hinkar kan man ha mycket kul med.
Blött blir det också.
Handukar och kläder om vartannat hänger på tork, ungarna behövde även de hänga på tork men fick nöja sig med att sola sig varma före huggsexan på lunchen tog vid.

Återigen upprepar sig det dagliga scenariot efter måltiderna, barn minglar iväg, nöjda, mätta och betydligt gladare än strax innan mat.
Frid råder.
Tror större delen av familjen lider av för snabb ämnesomsättning.
Aternativt någon avart av diabetes.
Stadig tillförsel av föda på regelbundna tider med ett inte alltför långt tidshopp emellan är av nöden,allt för att inte drabbas av totalt motorhaveri samt soppatorsk på samma gång.

Dags att gå ut och hälla vatten över de små-vilda-glad igen.
Då blir det mer liv i luckan än om de ska ombesörja den typen av underhållning själva..