Så, nu var sommarlovet ordentligt invigt.
6 av familjens 8 levande medlemmar har knökat ihop sig i lillstugan för en första övernattning.
Sovrummet är i bästa fall dimensionerat för en 3-4 personer men vad fanken, inte värre än att det går att stapla barnen på varandra för att få plats.
En smal dubbelsäng, en riktigt smal enkelsäng samt en madrass på golvet kan svälja förvånansvärt många små-vilda-glada.
Allt modernt dravel om vikten av "eget utrymme" - bah - säger jag om det!
Det är min fulla övertygelse att det inte var ett dugg "synd" om fattiga familjer förr i tiden.
I alla fall inte i det avseendet att det var trångt om plats när det skulle sovas.
Människan är ett flockdjur!
Att sova tätt intill varandra är en ren och skär överlevnadstrategi.
Inte fasiken la man ungarna i andra änden av grottan bara för att få sova "ostört"!
(Om vi nu ska kliva riktigt långt tillbaka i tiden..)
Många av de hyss vi ägnar oss åt idag är egentligen fruktansvärt absurda, tycker jag.
Specialgrejer/kost/platser, konstruerade upplevelser!
En uppsjö av "nödvändiga attiraljer" som behövs för att kunna leva med barn och familj i dagens moderna västvärld.
Alltifrån flaskor, ammningsnappar, barnvagnar, säkerhetsspärrar till livsmedelsindustrins massproducerade specialkost för små och halvsmå barn.
Kommersiellt skit!
Efter ha begåvats med en klase barn under loppet av två decennier, med allt vad det innebär i form av nyproducerade oumbärliga barnattiraljer, har jag insett vad som verkligen betyder något.
Det som jag inte gärna vill vara utan.
Närhet och tid!
Ja, jag propagerar gärna för långtidsammning, samsovning, genuint lagad mat av så naturliga råvaror det bara går, färre leksaker/prylar/grejer, återanvändning, källsortering, mer böcker och sagor åt barnen hellre än spel och film, gärna "hopp-o-lek" i naturen istället för "barnens lek/bus/skojsigtvärre-land".
Tråkig morsa?
Tja, ni får fråga mina barn om det och dessutom; det de inte vet om, kan de inte lida av!
Lever jag alltid som jag lär?
Nja, för det mesta , dock inte alltid.
Jag menar; jag lever ju faktiskt också i den här världen.
onsdag 17 juni 2009
tisdag 16 juni 2009
Fördomar och WT.
Jag vet jag tidigare skrivit om mitt tappra försök till att undvika alla form av fördomsfullt tänk och beteende.
Jag lyckas faktiskt inget vidare!
Det finns, som överallt, en kvinna som är mamma till en stor skara barn där ett av dem går i min sons klass.
Äldsta sonen gick i min stora pojkes klass tidigare och däremellan finns en hel hoper barn av varierad storlek.
Ungefär som i min familj.
Mitt problem, för det är just mitt, är att jag får rysningar när jag ser henne.
Brukar inte vara så ofta men dock!
Hon är inte extremt sjavigt klädd, ser inte helt förfärlig ut, har hygglig pli på sina barn, tydligen en närvarande man i sitt liv, engagerar sig så vitt jag kan se i sina barns uppväxt och är åtminstone synlig i de sociala sammanhang som kan förväntas av en förälder med barn i skolåldern.
Ändå.
Osökt är det enda som far genom mitt huvud när jag ser henne; WT.
Någonting hos henne - eller mig (?) framkallar denna känsla.
Själv ogillar jag ju i högsta grad uttrycket "white trash" och ändå finner jag det så lämpligt att applicera på denna familj.
Vad skulle göra mig så mycket bättre?
Jag har ju ingen aning om hur deras bakgrund, utbildning, sociala tillhörighet eller visioner ser ut.
Jag säger det igen; Jag måste jobba på min fördomsfullhet lite till!
Jag lyckas faktiskt inget vidare!
Det finns, som överallt, en kvinna som är mamma till en stor skara barn där ett av dem går i min sons klass.
Äldsta sonen gick i min stora pojkes klass tidigare och däremellan finns en hel hoper barn av varierad storlek.
Ungefär som i min familj.
Mitt problem, för det är just mitt, är att jag får rysningar när jag ser henne.
Brukar inte vara så ofta men dock!
Hon är inte extremt sjavigt klädd, ser inte helt förfärlig ut, har hygglig pli på sina barn, tydligen en närvarande man i sitt liv, engagerar sig så vitt jag kan se i sina barns uppväxt och är åtminstone synlig i de sociala sammanhang som kan förväntas av en förälder med barn i skolåldern.
Ändå.
Osökt är det enda som far genom mitt huvud när jag ser henne; WT.
Någonting hos henne - eller mig (?) framkallar denna känsla.
Själv ogillar jag ju i högsta grad uttrycket "white trash" och ändå finner jag det så lämpligt att applicera på denna familj.
Vad skulle göra mig så mycket bättre?
Jag har ju ingen aning om hur deras bakgrund, utbildning, sociala tillhörighet eller visioner ser ut.
Jag säger det igen; Jag måste jobba på min fördomsfullhet lite till!
Kung för en dag!
Jodå, han fick vara kung för en dag!
Sonen åkte ståndsmässigt till och från skolans avslutning.
Bar upp sin kostym med värdighet och kallades för James Bond av sina klasskompisar!
Behöver jag säga att uppslutningen kring staketet var näst intill total vid hemtransport av den nybakade ettagluttaren?
Inte bara elever utan även föräldrar och lärare stod som klistrade inför avfärd.
Han vet hur man gör en snygg entré och sorti iallafall, sonen!
Sonen åkte ståndsmässigt till och från skolans avslutning.
Bar upp sin kostym med värdighet och kallades för James Bond av sina klasskompisar!
Behöver jag säga att uppslutningen kring staketet var näst intill total vid hemtransport av den nybakade ettagluttaren?
Inte bara elever utan även föräldrar och lärare stod som klistrade inför avfärd.
Han vet hur man gör en snygg entré och sorti iallafall, sonen!
måndag 15 juni 2009
Önskemål.
Sonen, som imorgon får sitt efterlängtade sommarlov, är definitivt inte som andra barn.
Man kan ju tycka att grupptrycket borde ha hunnit slå till så här efter snart 2 år i skolans värld.
Icke!
Att klä upp sig lite inför en stundande avslutning är ju fullt rimligt, skjorta på killarna och klänning på tjejerna brukar vara vedertaget i lågstadiet.
Min son vill bära kostym!
Med tillhörande struken skjorta och fluga.
Samt svarta lackskor.
Dessutom finns önskemål om färdsätt till skolan också.
Motorcykel!
Ja, vad ska jag säga?
Jag har alltid själv varit en anings excentrisk, så varsågod sonen, morgonens "outfit" är framplockad av din far.
Hojen kommer vara framkörd lagom till avfärd och jag med småsyskon kommer att möta upp i kyrkan.
Hoppas sommaren blir lång, lagom (!) varm, badvänlig och skön för dig!
Man kan ju tycka att grupptrycket borde ha hunnit slå till så här efter snart 2 år i skolans värld.
Icke!
Att klä upp sig lite inför en stundande avslutning är ju fullt rimligt, skjorta på killarna och klänning på tjejerna brukar vara vedertaget i lågstadiet.
Min son vill bära kostym!
Med tillhörande struken skjorta och fluga.
Samt svarta lackskor.
Dessutom finns önskemål om färdsätt till skolan också.
Motorcykel!
Ja, vad ska jag säga?
Jag har alltid själv varit en anings excentrisk, så varsågod sonen, morgonens "outfit" är framplockad av din far.
Hojen kommer vara framkörd lagom till avfärd och jag med småsyskon kommer att möta upp i kyrkan.
Hoppas sommaren blir lång, lagom (!) varm, badvänlig och skön för dig!
SKULLE INTE TRO DET...
Underbart.
Egentligen nästan väntat.
Kanske inte ens särskilt udda eller unikt?
Häckar stundtals på ett föräldraforum.
Där; i min sk inbox låg ett nytt meddelande och skvalpade lite ensamt.
Från produktionsbolaget bakom vårens tv-serie "Familjen Annorlunda"!!!
En förfrågan om intresse att vara med i nästa säsong!
Nej tack!
Inte alls trakterad av att hängas ut i media och få mitt privatliv granskat in i minsta smutsig strumpa.
Men för all del, lite lyteskomik som bjuds kan jag tänka mig att glo på.
Hos någon annan annorlunda familj...
Egentligen nästan väntat.
Kanske inte ens särskilt udda eller unikt?
Häckar stundtals på ett föräldraforum.
Där; i min sk inbox låg ett nytt meddelande och skvalpade lite ensamt.
Från produktionsbolaget bakom vårens tv-serie "Familjen Annorlunda"!!!
En förfrågan om intresse att vara med i nästa säsong!
Nej tack!
Inte alls trakterad av att hängas ut i media och få mitt privatliv granskat in i minsta smutsig strumpa.
Men för all del, lite lyteskomik som bjuds kan jag tänka mig att glo på.
Hos någon annan annorlunda familj...
söndag 14 juni 2009
Söndagkväll.
Slut på helgen!
Känslosvall.
Från bindgalen, till öm och mild moder, jag har lyckats passerat hela känsloregistret på lite drygt 48 timmar.
Inte konstigt att jag känner mig en anings matt i pälsen.
Dagens planer fylldes ändå med råge, allt ifrån riktigt god mat till kaninbursbyggarprojekt.
Som bonus fick jag äntligen ändan ur och "blingade" fram en efterlängtad hörna vid lillstugans gavel.
Har fnulat i många år på en helt, alltigenom-meningslös-men-ändå-fin-liten-plats, utan något annat syfte än att vara en oas.
Ett planteringsbord, några väggamplar, några betongstenar, en hylla, lite kryddväxter, trasmattor, utefåtöljer och vips fick jag mitt lilla blickfång.
Bäst av allt; det kommer vara det första jag ser på morgnarna när gardinen hakas upp i sovrummet.
Apropå kaninbur; egentligen tror jag inte vi behöver någon kanin att fylla upp tomrummet med.
Fyra små-vilda-glada har tillbringat stor del av dagen i den vidhängande hagen och kunde och fick de bara skulle de gladeligen krupit in i buren också!
Snart sommarlov på riktigt.
Några dagar kvar bara innan jag kan njuta av tyst tassa ut barfota i morgondaggen med en kaffe innan lugnet bryts av barnaröster, istället för att behöva jaga upp och iväg små-vilda-glada.
Jag är nöjd med helgen och ser fram emot en ny vardag.
Känslosvall.
Från bindgalen, till öm och mild moder, jag har lyckats passerat hela känsloregistret på lite drygt 48 timmar.
Inte konstigt att jag känner mig en anings matt i pälsen.
Dagens planer fylldes ändå med råge, allt ifrån riktigt god mat till kaninbursbyggarprojekt.
Som bonus fick jag äntligen ändan ur och "blingade" fram en efterlängtad hörna vid lillstugans gavel.
Har fnulat i många år på en helt, alltigenom-meningslös-men-ändå-fin-liten-plats, utan något annat syfte än att vara en oas.
Ett planteringsbord, några väggamplar, några betongstenar, en hylla, lite kryddväxter, trasmattor, utefåtöljer och vips fick jag mitt lilla blickfång.
Bäst av allt; det kommer vara det första jag ser på morgnarna när gardinen hakas upp i sovrummet.
Apropå kaninbur; egentligen tror jag inte vi behöver någon kanin att fylla upp tomrummet med.
Fyra små-vilda-glada har tillbringat stor del av dagen i den vidhängande hagen och kunde och fick de bara skulle de gladeligen krupit in i buren också!
Snart sommarlov på riktigt.
Några dagar kvar bara innan jag kan njuta av tyst tassa ut barfota i morgondaggen med en kaffe innan lugnet bryts av barnaröster, istället för att behöva jaga upp och iväg små-vilda-glada.
Jag är nöjd med helgen och ser fram emot en ny vardag.
lördag 13 juni 2009
Fartdåre vs kontrollnörd!
Har åkt hoj igen.
För första gången på mängder med år men bakom samme man som sist.
Fullständigt vettlöst okontrollerbart.
Att jag en gång för väldigt länge sen slängde mina välsvarvade tvärs över den bönpallen och glatt hängde med på idiotutflykter 50 mil i taget via sliriga grusvägar, landsvägar och motordito?
Galet!
Då borde jag verkligen haft fler dubier angående säkerheten och tvivlat mer på föraren än vad jag rimligtvis kan påstå att jag gör idag.
Farten var högre.
Soffan hårdare.
Vi var yngre och mer riskbenägna.
Då!
Nu blev det ett litet förnöjsamt puttrande runt delar av ägorna.
Fyra små-vilda-glada tjöt av hänförelse vid den ovanliga synen.
Soffan är utbytt till en mer välstoppad variant och så är nog min ömma bakdel också.
Mer välstoppad alltså.
Ändå - livsfarligt!
Hissnar i magen och fladdrar farligt i håret.
Nej min älskade hälft, du får ta små-vilda-glada med dig på fortsatta färder, själv kommer jag inte åka hoj förrän jag tagit lappen själv.
Och det var ju troligt...
För första gången på mängder med år men bakom samme man som sist.
Fullständigt vettlöst okontrollerbart.
Att jag en gång för väldigt länge sen slängde mina välsvarvade tvärs över den bönpallen och glatt hängde med på idiotutflykter 50 mil i taget via sliriga grusvägar, landsvägar och motordito?
Galet!
Då borde jag verkligen haft fler dubier angående säkerheten och tvivlat mer på föraren än vad jag rimligtvis kan påstå att jag gör idag.
Farten var högre.
Soffan hårdare.
Vi var yngre och mer riskbenägna.
Då!
Nu blev det ett litet förnöjsamt puttrande runt delar av ägorna.
Fyra små-vilda-glada tjöt av hänförelse vid den ovanliga synen.
Soffan är utbytt till en mer välstoppad variant och så är nog min ömma bakdel också.
Mer välstoppad alltså.
Ändå - livsfarligt!
Hissnar i magen och fladdrar farligt i håret.
Nej min älskade hälft, du får ta små-vilda-glada med dig på fortsatta färder, själv kommer jag inte åka hoj förrän jag tagit lappen själv.
Och det var ju troligt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)