2002.09.12 klockan 01.18

01.18 en torsdags natt för exakt 10 år sen är en milstolpe i mitt liv.
Tiden före och efter är aldrig jämförbara.
Någonsin.

Just precis då blev jag en annan än den jag varit före, i tiden innan.
Ändå är det tack vare mina upplevelser före det klockslaget som fick mig att ta mig igenom de svarta månader av djupaste sorg och förtvivlan jag då hamnade i.

Just då var jag inte riktigt med, inte närvarande mentalt, inte inne i något mindfullness-stadium alls.
Jag var i stort sett medvetslös.
Hela jag hängde i en skör och bräcklig tråd, en mycket tunn och ynklig livlina.

Några futtiga minuter senare hängde en mörkhårig kvinna över min mage, pressade på och krävde att jag skulle ta i och krysta ut moderkakan.
???
Borde inte ett barn komma först - var min spontana tanke?

Det hade det redan gjort.
En helt perfekt och fullkomlig liten pojke med den lilla, lilla avvikelsen att han inte levde.

Inatt tänder jag ett ljus och skänker min ängel en tanke.
Fortsätt vaka över oss, lilla fina E.
Du som fattas oss och som ändå har en självklar roll i vår stora och brokiga familj.